I ITF/OECD:s utmärkta rapport "Cycling, Health and Safety" finns en serie rekommendationer. Här är den femte:
Recommendation 5: National authorities should set standards for and collect or otherwise facilitate the collection of accurate, frequent and comparable data on bicycle usage.
För att veta om cyklingen blir säkrare räcker det inte med olycksdata, man måste veta hur mycket det cyklas också. Som rapporten noterar så är det inte nödvändigtvis bra med minskande cyklistskador, eftersom de skulle kunna bero på minskad cykling. Eftersom cykling är hälsosamt vore detta tvärtom en negativ utveckling.
Att veta hur mycket det cyklas är också viktigt för att kunna göra jämförelser mellan länder och mellan trafikslag.
I rapporten föreslås cyklingen mätas i antalet cyklade kilometer eller cyklade timmar. Det gör vi redan i Sverige, både på riksnivå och lokalt. Kanske skulle de kommunala räkningarna behöva samordnas.
Cycling, Health and Safety. International Transport Forum
Alla inlägg i serien
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Frågan om hur cyklingen ska mätas tas upp i Cykelstrategin som kom idag. På sidan 12 nämns Nollvisionen och att antalet omkomna inom vägtrafiken ska halveras från 2007 till 2020. Men detta mål är kanske inte är helt relevant för cykling, eftersom vi vill att fler ska cykla och eftersom cyklister lever längre.
Om cyklingen exempelvis ökar 20% samtidigt som antalet omkomna cyklister är konstant, så skulle detta vara en framgång eftersom risken per cyklad kilometer skulle minska. Men i Nollvisionen tittar inte på risk per kilometer, och istället ser man helt ensidigt på antalet omkomna.
Ladda ner cykelstrategin här:
En nationell cykelstrategi för ökad och säker cykling – som bidrar till ett hållbart samhälle med hög livskvalitet i hela landet
Jag klistrar in texten från Cykelstrategin:
Det finns etablerade metoder för att mäta och följa upp utveckling- en inom kollektiv- och biltrafik, men avseende cykling är dessabristfälliga. Till skillnad från offi- ciell statistik baserad på nationella resvaneundersökningar indikerar ett flertal kommunala mätningar i dag ett ökat cyklande. På nationell nivå ger den nationella resvaneun- dersökningen ett underlag, men för uppföljningar på regional och lokal nivå, eller i olika trafikant- grupper, saknas en enhetlig och systematiskt tillämpad metodik.
Så länge mätningar görs på olika sätt är det svårt att följa upp och dra generella slutsatser om cykel- trafiken. Detta gäller både den övergripande målsättningen om en ökad och mer säker cykling samt mer konkreta effektsamband för olika åtgärder som ska leda till ökad cykling för såväl kvinnor som män.
Det saknas i dag nationella rikt- linjer för hur cykelmätningar ska genomföras på lokal och regio- nal nivå för att informationen ska bli jämförbar över hela landet och från år till år. I syfte att följa ut- vecklingen krävs utveckling av en mer enhetlig och kvalitetssäkrad metod för att ta fram informatio- nen samt att denna metod görs tillgänglig för användning.
Det finns även brist på före- och eftermätningar när åtgärder ge- nomförs vilket medför att det går långsamt att säkerställa samband mellan åtgärder och deras olika effekter.
Skicka en kommentar