onsdag 24 december 2008

God Jul med glad gris


I år har jag firat jul utan att hugga huvudet av en gris, och utan att äta upp döda grisar.

Ekot: Jakten på vildsvin utökas
Från 2007 till 2008 ökade antalet trafikolyckor med vildsvin inblandade med 70 procent. Det handlar om 2 100 trafikolyckor. Nu ska man komma tillrätta med svinens dåliga trafikbeteende genom ökad avskjutning.

Fakta: Grisar lever naturligt i 10-15 år men slaktas efter 4-7 månader. Suggor lever i tre-fem år efter att ha tillbringat två tredjedelar av sina liv i graviditet. Se informationsbladet nedan om du är intresserad av detaljerna.
The Vegetarian Society - Information Sheet - Pigs

onsdag 17 december 2008

Vägverksdirektörens fantastiska innovationer


Foto Jeppe Gustafsson, Östgöta Correspondenten

Du har sett honom i TV – vägverksdirektören Ingemar Skogö. Han gör inte bara utredningar, han teoretiserar om framtiden också. Om några år kanske vi får se landsvägståg på vägarna, tror Skogö. Det är lastbilar med klimatvänliga motorer, till exempel dieselhybrider, som rullar fram med flera vagnar efter sig. Vagnarna kopplas av vid sina destinationer och man kan på så sätt skapa koldioxidsnåla transporter.

Corren.se: Vi måste resa smartare – och kanske mindre

Genialt! Man kör alltså tåg. Och ännu längre fram kan tågen komma att gå på räls, för att på så vis minska friktionen. Men det slutar inte där, för sen kan man hänga upp elledningar ovanför den så kallade rälsen och köra på ren el. Och så kan man öka säkerheten med ett signalsystem som gör att tågen stoppas automatiskt om något går fel.

Jag är stum.

Uppdrag Granskning: Många frågetecken i förbifartens kalkyler
Miljöaktuellt: Vägverkets GD ljög rakt in i kameran

måndag 8 december 2008

En värld utan kärnvapen

Det startas nu ett intiativ mot kärnvapen. Över hundra välkända politiker, affärsmän och militärer står bakom gruppen, som kallas Global Zero och som har målet att få bort alla kärnvapen inom 25 år.

Det tycker jag är bra. Det finns redan ett så kallat icke-spridningsavtal som ska förhindra spridningen av kärnvapen. Problemet med det avtalet är att alla länder som redan har kärnvapen får behålla dem. Förutom att det är dubbelmoral så får man problemet att så länge t ex Israel och Indien har kärnvapen, så kommer t ex Iran och Pakistan också vilja ha det. Genom att minska det totala antalet kärnvapen i alla länder, så minskar man drivkraften för icke-kärnvapenländer att skaffa kärnvapen.

Ekot: Initiativ mot kärnvapen lanseras i Paris

GlobalZero.org

tisdag 2 december 2008

Fartgupp dåligt – man måste sakta ner



Efter valet i USA har det diskuterats i svenska tidningar om Sverige skulle kunna få en svart president. Man har också frågat sig om svensk politisk humor är lika skarp som amerikansk. Men den diskussionen är kanske lite orättvis. Svenska komiker har inte samma råmaterial att sätta tänderna i. Jag menar, Tina Fey behöver ju inte mer än upprepa det som Sarah Palin redan har sagt för att alla ska vrida sig av skratt. Sverige är styrt av proffsiga myndigheter och politikerna tillåter sig inte att vara lika korkade som Sarah Palin.

Eller?

I en artikelserie har DN skrivit om att Göteborg har blivit mycket trafiksäkrare medan Stockholm har gått åt andra hållet. Risken att dödas eller skadas svårt i en trafikolycka är 40 procent större i Stockholm än i Göteborg. I Göteborg har man byggt 2619 farthinder, och det är enligt expertisen det enda som verkligen fungerar. I en uppföljande artikel ställs stockholmspolitikerna mot väggen, och tillfrågas om sänkt hastighet enligt göteborgsmodellen vore något att prova. De därpå följande ordkavalkaderna skulle göra Sarah Palin stolt:

"Om du inte kommer fram i trafiken blir folk galna. Ingen bilist eller bussförare blir särskilt mild av att sitta i köer. Gupp är pest och pina. Ta färdtjänsten till exempel, de som färdas med den ska inte behöva slå ihjäl sig när man åker över ett gupp. Även om göteborgarna fått ned olycksstatistiken så behöver det inte vara på grund av farthinder. Det kan vara informationskampanjer som haft effekt. Inne i stan ska man dra ned hastigheten med hjälp av vägskyltar. Fast om man sätter upp femtielva hastighetsgränser så struntar folk i det." Inge-Britt Lundin, folkpartiet.


Aha, men om man slår ihjäl sig (sic!) när man kör över ett gupp, beror inte det på att man kör för fort i så fall? Tanken med fartgupp är ju att man ska sakta ner.

"När det gäller gupp så blir det väldigt mycket gasa-och-bromsa-körning. Och det är nästan så att man kan förlora herraväldet över bilen när det är mörkt och man inte ser guppet." Per Ankersjö, centerpartiet.


Åhå, men är inte tanken med fartgupp att man ska lätta på gasen? Per Ankersjö verkar ju tro tvärtom. Därför är det så pedagogiskt med fartgupp, man får en återkoppling på att man har gjort fel om man måste köra ryckigt. Tappar man kontrollen på grund av att man kör för fort är det också en vink om att man bör sakta ner, på så vis att man inte tappar kontrollen.



Jag kommenterade det på hans blogg, varpå Ankersjö generöst lämnade en ännu mer glimrande tanke:

"Även om man kör 30 så är det obehagligt. Det är inte alltid guppen syns. Jag tror att en bättre signal om att man gjort fel är att få böter än att man ska få en minnesbeta rent fysiskt."


Jag bad honom ta en bild och visa de osynliga guppen, så jag får se hur de ser ut. Han fick nog problem med att fota guppen som inte syns, för han har inte lagt upp några bilder än.

Så Sarah Palin kan se Ryssland från sitt hus medan Per Ankersjö inte vill ha fartgupp för att man måste sakta ner då. Per Ankersjö slår Sarah Palin!

DN: Så vill politikerna stoppa trafikdöden i Stockholm

DN: Större risk att dö i trafiken i Stockholm än i Göteborg

Per Ankersjö: 90-talsrevival! (men skyskrapan är fin!)

söndag 30 november 2008

Narcissist javisst!



Jag är narcissist. Det betyder att jag tycker om mig själv. Precis som Captain Kirk. Narcissism kan vara en sjukdom, och symptomen finns kategoriserade under DSM-IV-TR. Så nu vet du det!

Men jag undrar om sjukdomsklassificeringen kan vara en sån där fånig härskarteknik precis som homosexualitet och annat som förr ansågs sjukligt, men som idag dyrkas som en källa till kärlek. Kanske har även homosexualitet en gång funnits med i DSM-IV-TR?

Det finns förresten en blogg som heter Narcissist javisst. Hon är en ganska snygg tjej i Lund som gillar att slåss. Låter verkligen gravt narcissistiskt eller hur? Läge för lite DSM-IV-TR helt bestämt. I hennes profil kan man läsa vilka böcker och filmer hon gillar. Jag ser inget som har med rymdskepp eller Star Trek att göra. Hon har helt enkelt inte uppnått den nivå av upplysning och andlighet som jag själv har. Fast då har hon något att se fram emot!

Captain Kirk och hans besättning har räddat världen flera gånger. Filmkritiker har sagt att Captain Kirk inte är tillräckligt blygsam. Hur ska man kunna vara blygsam när man har räddat världen flera gånger om? Typiskt DSM-IV-TR.

Wikipedia: Narcissistisk personlighetsstörning

Star Trek Inspirational Posters

torsdag 20 november 2008

Home of the Funny

Jag trodde jag skulle sakna Tina Fey och Sarah Palin nu när presidentvalet är över. Men det kommer nya.

The Onion Washington Post: Auto Execs Fly Corporate Jets to D.C., Tin Cups in Hand

Getty Images
"There's a delicious irony in seeing private luxury jets flying into Washington, D.C., and people coming off of them with tin cups in their hands," Rep. Gary L. Ackerman (D-N.Y.) advised the pampered executives at a hearing yesterday. "It's almost like seeing a guy show up at the soup kitchen in high-hat and tuxedo. . . . I mean, couldn't you all have downgraded to first class or jet-pooled or something to get here?"

Men jag älskar dig också Sarah!
Sarah Mania! Sarah Palin's Greatest Hits

Letterman: The Sarah Palin Debate Recap

New York Times: The Wild Wordsmith of Wasilla

tisdag 4 november 2008

Historiskt



Ju mer jag lär mig om månlandingarna desto mer fantastiska framstår dom. Att så många människor kunde samarbeta för att skicka människor så ofattbart långa avstånd. Att kunna färdas så långt i en miljö som en oskyddad människa inte överlever i mer än några sekunder. Det som skyddade astronauterna var inte bara deras rymddräkter och rymdskepp. Det var också markpersonalen och alla experter -- nördar, skulle vi kallat dem idag -- som grottade ner sig i detaljer och kunde allt om de mekanismer de byggde för att föra människor till månen. De kunde fatta beslut på stående fot och anpassade expeditionen efter oförutsedda händelser. De räddade astronauternas liv och expeditionens framgång.

Steve Bales och Apollo 11

När jag tänker på denna gigantiska prestation har det slagit mig att inget liknande har gjorts i min tid. I jämförelse med tiden för månlandingarna framstår min egen tid som en enorm fattigdom där det mest spännande som kan ske är att man köper en platt-tv.




I det här avsnittet av Star Trek ska Lokai och Bele förgöra varandra. De kan inte försonas, ty Lokai är svart på höger sida, medan Bele är svart på vänster sida. Star Trek: Let That Be Your Last Battlefield

Men jag kanske kan få uppleva en lite mer spännande och upplyst tid jag också.

tisdag 30 september 2008

En liten fallos sprider glädje

På min fällbara Bromptoncykel kommer sadelstolpen ner bakom vevpartiet när man fäller ihop cykeln. Det gör att sadelstolpen sitter några centimeter längre bak än på vanliga cyklar. För att kompensera det kan man använda en sadel med extra justerbarhet (längre "räler"), eller köpa tillbehöret Saddle Adaptor Pin, som är en lite fallos som monteras längst upp på sadelstolpen.

Från början klarade jag mig bra med standardgrejer utan krusiduller, men när jag blev biten av fartflugan så monterade jag remmar på pedalerna, Powergrips. Dom gör att man får bättre rundtramp, så att det går fortare! Remmarna är väldigt smarta på så vis att när foten sitter rätt så stramar remmarna åt. När man sneddar utåt med hälen så lossnar dom. Man behöver alltså inte greja med händerna, inga fästen, snäpp, etc.



Det var lite knivigt att få dit remmarna på den fällbara pedalen, men med hjälp av en borrmaskin och mycket pill så gick det.





Problemet som uppstod var att jag parkerade foten en aning längre fram på pedalerna, och tanken är ju att foten ska sitta fast på pedalen när man trampar. Då gled jag fram på sadelns smala del, och fick nyp på känsliga ställen. Lidande är inte modernt, så jag tänkte jag skulle göra något åt det, men det var svårt. Sadeln satt redan så långt fram det gick, och det hjälpte inte med finjustering av sadelns lutning.

Efter en tids bedrövelse kunde jag så småningom hämta mig från min besvikelse genom att tröstshoppa. Som tur är kan man kompensera för sin otillräcklighet med lite fallosförstärkning i form av en "Brompton Saddle Adaptor Pin". Såhär ser den ut:


Med den monterad kunde jag skjuta sadeln längre framåt, och vips försvann nypen!

Såhär ser det ut med pinnen under sadeln. Faktum är att sen jag tog bilden så har jag skjutit fram sadeln nästan så långt det går. Det behövdes ett par omgångar med justeringar och provcyklingar, men nu tänker jag inte på det när jag cyklar, och det måste ju betyda att det passar.



Det är bra med fallosar!

torsdag 25 september 2008

Cajsa is your new bicycle

Ibland träffar GP rätt när dom skaffar ungdomsreportrar. Cajsa Carlson skriver om mat och cykling. Läs och njut:

Tjockis, var inte ledsen för att du glömde cykla.
Hej Tjockis! För din information missade du den europeiska mobilitetsveckan, som hölls förra veckan! Det betyder att fler och fler väljer bort bilen en eller flera dagar i veckan och tar sig till jobbet/skolan på ett annat sätt. Men du behöver inte vara ledsen för att du inte visste det och tog bilen till jobbet alla fem dagarna trots allt. Det är okej att prova ett alternativt vägval fortfarande. Och vad som är ännu bättre är att vädret denna veckan är fantastiskt, så förhållanderna kan inte bli bättre. Så kavla upp kavajbyxorna och ta cykeln till jobbet imorgon så ska du se att du mår mycket bättre och blir av med ditt dåliga samvete för att du bidrog till den ännu brummigare staden och la ett tjockt avgasmoln över soliga Göteborg.




Det finns till och med tv med Cajsa!

Bara föra krydda stämningen ännu mer så tror jag Cajsa har fel om poliserna. Cajsa tycker att poliserna borde lämna cyklisterna ifred för att dom är miljövänliga. Men jag tror inte att några få nitiska poliser skrämmer bort cyklister. Jag tror faktiskt att dom bidrar till bättre cykelkultur. Visst är bilen för högt prioriterad, men det är ändå smidigast att anpassa sig till omständigheterna under tiden det åtgärdas. Efter att man fått lite böter så tänker man sig för en extra gång innan man försöker hinna före nån annan. Man funderar en extra gång över vilken färdväg man väljer. Man gör en extra koll på belysningen, man pumpar däcken, man ger cykeln lite extra tid och kärlek. Och det tror jag man får tillbaka många gånger om!

Det viktiga är att Cajsa inte accepterar bildominansen i Göteborg. Hon sätter fingret på hur absurt överprioriterad bilismen har blivit. Vid platsen för senaste polisaktionen, GP-huset intill centralstationen, finns tretusenfemhundrasjuttioelva filer särskilt avdelade för bilar. Antal filer särskilt avdelade för cyklister: noll. Antal bussfiler: noll. Bredd på trottoar: för liten. Finns ingen som helst chans att jag respekterar den fördelningen! Trams är vad det kallas. Bredda trottoaren, måla dit en bred cykelbana, gör bussfiler, plantera träd och sätt upp bänkar. Finns det plats över till bilarna efter det så kan dom få vara med! Annars inte!

Det kan hända att en sån nyordning skulle skapa bilköer. Men det spelar ingen roll. Det är viktigare att bussarna, cyklarna och fotgängarna kommer fram än att bilarna gör det!

GP: Var tredje avgång inte i tid
Vi måste få busskörfält förbi Drottningtorget och Centralstationen, bilarna får maka på sig, säger Lennart Löfberg på Västtrafik.

Cajsa Carlson: Förbannade cykelpoliser!

Barack Obama Is Your New Bicycle
John McCain is your jalopy (En jalopy är en gammal sketen bil)

lördag 13 september 2008

Cyklister tar över Nørrebrogade

Jag var i Köpenhamn nyligen igen och kollade upp Nørrebrogade, som är en ganska smal gata som ska stängas av för genomgående biltrafik från oktober. Varje dag passeras Nørrebrogade av 85 000 människor, varav 35 000 på cykel, 15 000 gubbiga typer i bil, och resten med buss och till fots. Cykelbanorna har inte riktigt plats för alla cyklister under rusningen, så bilarna ska bort för att bereda mer plats.


bilden kommer från Copenhagenize

Hur känns det?
Det har blivit allt säkrare att cykla i Köpenhamn. Antalet allvarligt skadade har minskat med 64% på tio år, medan antalet cyklade kilometer har ökat med 24%. Men andelen cyklister som känner sig trygga har fallit från 60% till 53%. Av dem som känner sig otrygga är 57% rädda för bilar och 45% rädda för andra cyklister. En tredjedel av de otrygga tycker att fler och bredare cykelbanor skulle hjälpa.

Stans teknik- och miljöadministratör Klaus Bondam känner sig också otrygg och uppmanar köpenhamnarna att inte öva Tour de France på cykelbanorna. Till våren blir det upplysningskampanjer i den andan.

På mitt korta besök märkte jag att köpenhamnarna har bra fart på cykeln, förutom när dom cyklar i klungor. Då sänks farten rejält. När ljuset slår om till grönt är det inte helt tydligt vem som kommer nöja sig med lunken, och vem som håller till vänster för att komma om. Jag visste inte riktigt vem jag skulle lägga mig bakom. Där kan bredare banor spela stor roll.

Leverans som en dans
Samtidigt var jag helt förbluffad över elegansen bland såväl cyklister som övriga trafikanter. Nørrebrogade är en butiksgata och leveransbilarna stannade vid kanten av cykelbanan för att bära in varorna i butikerna. Upplagt för kaos kan man tänka, men icke. Leveransgubbarna hasar fram kartongerna till bildörren, tar en titt på cykelbanan, och när det blir fritt så kliver de över densamma med två raska steg. Det underlättas av att cykelbanorna är enkelriktade, så leveransgubbarna måste bara kolla åt ett håll.

Trafiken flöt så jämnt att det var nästan sensuellt, som en dans. Det var ömsesidigheten dragen till sin spets: din välgång är min välgång. Det fanns ingen uppoffran, bara en önskan om att samarbeta så bra som möjligt.

København Cykelregnskap 2006
Bondam: Bilfrit fra Nørrebro Station til Nørreport Station
Bondam er også utryg på cykelstierne
Cyklister er vilde med bilforbud på Nørrebro
Trafikforurening er farligere end trafik
Det er mere livsfarligt at indånde forureningen fra bilerne end at færdes i trafikken.

tisdag 15 juli 2008

Etikfråga: skjuta eller klubba?

Människan kan välja. Det innebär att man är ansvarig för det man gör. Vi människor ställs hela tiden inför val.



I norra Kanada dödar man gulliga sälungar och ställs då inför det svåra valet, skjuta eller klubba? En redig artikel i Slate tar sig an problemet:
Slate: Why Do They Club Seals? Can't they just shoot them?

Att peppra sälungen med gevärskott är ett effektivt sätt att ta död på den. Nackdelen är att det går hål på pälsen, och de miljömedvetna säljägarna vill ju inte slösa på jordens resurser. Den etiske säljägaren stegar därför fram till sälen och klubbar ihjäl den med några slag mot huvudet. Självklart görs detta inte med vilken klubba som helst, utan endast särskilt sälvänliga klubbar på minst två fots längd används. Ibland kan den djurvänliga säljägaren istället välja en så kallad hakapik, vilket är en fyra fot lång klubba med en spik på ändan.


Saab eller Volvo?
Etikfrågan slutar förstås inte vid de gulliga sälungarna, utan berör hela vår vardag. En annan bra sajt som hjälper oss med dessa svåra val heter Miljöfordon.se. Där kan man läsa om vilka bilar är miljövänligast när man kör parallelt med alla cykelbanor och järnvägar här i landet. Det står också om parkeringsförmåner och undantag från trängselskatt, så att man kan låtsas som att bilarna inte tar någon plats. Genom att sajten inte nämner cykel och tåg kan man låtsas som att dessa inte är "miljöfordon". Det är fint att Vägverket och lokala myndigheter ger sådan objektiv och allsidig information.

Inga cyklar på ny miljöfordonssajt

lördag 5 juli 2008

Slå ihop banverket med vägverket

I decennier har man pratat om ett sammanhållet transportsystem där man kombinerar tåg, bil, flyg och båt på bästa sätt. Ändå är det väldigt vanligt att påstå att en motorväg inte alls fyller samma uppgift som en järnväg. I Sverige har det inneburit att varje järnväg som nyligen fått dubbelspår även begåvats med en fyrfilig motorväg alldeles intill.



Ett bra exempel på dubbelspår med motorväg brevid är de 346 km Trollhättan-Göteborg-Halmstad-Malmö. Sista biten Göteborg-Trollhättan byggs nu och kallas "Banaväg". På hemsidan står det "Vår miljö är den stora vinnaren". Hehe. I själva verket fördärvar man såväl miljö som skattepengar genom att dubblera varje dubbelspår med motorväg.

Affärsresenären eller barnfamiljen kan naturligtvis lika gärna åka tåg såväl som bil. Med smidiga byten mellan tåg och bil behöver man inte åka bil eller tåg 100% av vägen, utan man kan byta där det passar. Att rälsen inte går hela vägen fram till stugan, utan bara 90% av vägen, betyder inte att man måste köra bil 100% av sträckan. Det kan lika gärna betyda att man åker tåg till närmsta station och sen byter till hyrbil. SJ har hyrbilar på rätt många stationer, typ 20. Sen borde dom ha lite bättre möjlighet till att polletera resgods. Idag kan man inte det alls.

Men det är tydligen enklare att bygga hundratals kilometer motorväg än att fixa hyrbilar och polletering. Sen måste vi oroa oss väldigt mycket för klimatet och sk trafikolyckor (dvs bilolyckor) i och med att alla motorvägstransporter tros vara 100% inkompatibla med järnväg.

Så jag blir glad av att läsa lite ickebajs från regeringshåll. Folk i centerpartiet och kristdemokraterna tycker att man skulle kunna slå ihop banverket med vägverket för att få bort lite av, ja, vad det nu är som gör att folk tror att alla järnvägar behöver en motorväg brevid.

Anders Wikman, kristdemokrat, 5 juli 2008: Politiker vill slå samman Vägverket och Banverket

Centerpartiet 12 juli 2007: Utveckla järnvägen för att nå klimatmålen

lördag 21 juni 2008

Lena Forsman kan dra åt helvete

Lena Forsman, kommunikationschef för Centerpartiet, kan dra åt helvete. Hon misstyckte om en bloggares inlägg där han bett ett antal borgerliga riksdagsledamöters dra åt helvete. I stället för att vända sig till skribenten själv mejlade hon vd:n på tv-bolaget Strix, hans arbetsgivare.


DN: Centerpartiet agerade mot bloggare

Rätt o Slätt: CENTERPARTIET VILL CENSURERA MIG

Richard Slätt återger mejlet på hans blogg och det är så slemmigt att jag återger det här också.

Hej, vänder mig till dig i egenskap av chef eftersom jag hade själv uppskattat en kontakt från en kollega i samma situation.
En person som presenterar sig som medarbetare på Strix har en blogg där han använder ett språk och en ton som tyvärr är vanlig i bloggvärlden men är oacceptabel i umgänget människor emellan.
Nu är det ledamöter i riksdagen som är föremål för hans hat men det är ändå över gränsen.
Vill bara fråga om du tycker det är ok att en medarbetare på ert företag, där han presenterar sig som journalist agerar så här.
Han presenterar även sina arbetsgivare genom att länka till er hemsida.

mvh Lena Forsman




Jag vet inte vad som är värre -- att mejlet är så slemmigt ("Du har gjort fel men jag ska hjälpa dig") eller att det så tydligt visar hur viktigt det är att kunna lagföra människor som begår såna här övergrepp. Det verkar ju finnas en massa högt uppsatta personer som tycker att dom ska övervaka och kontrollera medborgarna för deras eget bästa. "Du får tycka vad du vill så länge du tycker som jag".

Utvecklingen går mot att alla är skyldiga så länge inte motsatsen bevisas. Man måste gå genom förnedringskontroll innan man går på ett flygplan och myndigheterna sprättar upp alla mina brev bara för säkerhets skull.

Jag har god lust att ge dom valuta för övervakningspengarna.

söndag 4 maj 2008

Bil och flyg är tidstjuvar

I en DN-intervju säger trafikkonsulten Christer Ljungberg att det sitter i huvudet att ta tåget istället för att flyga. Det är lättare att blogga på tåget än på en kort flygtur på inrikes. Den som är mindre självcentrerad kan istället läsa andras bloggar.

Jag tycker mig se en betydande beteendeförändring i tågåkandet. I SVTs dokumentär "Det stora tågbeslutet" (finns som podd-tv) vittnar konduktörer om hur alla tåg går välbelagda, inte bara de som går på vissa dagar på vissa tider. I SJs kvartalsredovisningar kan man se hur beläggningen i X2000-trafiken som helhet nått upp i hela 70%. Det visar att tågpassagerarna är beredda att resa lite när närsomhelst, även mitt på dagen mitt i veckan.

Om man jämför det med inrikesflygets tidtabeller så ser man att avgångarna är koncentrerade till morgon och kväll på vardagar, samt söndag kväll. Flygets passagerare ser resan som ett lidande som ska klaras av så snabbt som möjligt. Tågpassagerarna ser det inte så. De är flexibla, för de vet att restid inte är dödtid. Man kan blogga, prata i telefon, sova, äta. Man kan få saker gjorda eller läsa andras bloggar.



Jag tror det är likadant med att köra bil. Människor har börjat inse att restiden inte blir förspilld om man utnyttjar den till att t ex sova eller äta. På tåget behöver man inte stanna för att gå på toaletten.

Den här inställningen är enormt betydelsefull för miljöpåverkan, eftersom den gör att man inte alltid måste pressa upp reshastigheten och därmed öka energiförbrukningen. Den gör att tågresandet kan ta marknadsandelar även på sträckor där tåget inte är snabbare dörr till dörr. Men jag stödjer fortfarande nya jänvägsbyggen för tåg i 320 km/h eftersom det gör att även längre flygresor kan ersättas av tåg, samtidigt som nya banor ger mer utrymme på gamla banor för godståg och pendeltåg i mer beskedliga farter.



Nattågen kommer bli nästa stora grej. Att sova medans man reser är det ultimata exemplet på att inte förspilla restiden. Om tåget avgår kl 18 och har en trevlig restaurangvagn, och om det går från centrum till centrum, så behöver man egentligen inte vara framme innan kl 08 på morgonen ungefär. Om tåget håller en medelfart på beskedliga 100 km/h så kan man avverka hela 1400km på en sån resa. Det motsvarar ungfär Stockholm-Luleå när Botniabanan är klar, eller Göteborg-Frankfurt. Samtidigt kan man göra 2800km om tåget håller 200 km/h i genomsnitt. Det blir Luleå-Paris på en natt.

Även när man cyklar så använder man tiden, till motion. Enligt den här studien är medelavståndet för cykelpendlare i Stockholm 8,8km. Annars påstås vanligen att folk sällan nyttocyklar sträckor längre än fem kilometer, för att det tar för lång tid. Men räknar man in motionen så är det tvärtom ett sätt att spara tid. Anta att man annars skulle lagt 60 minuter två gånger i veckan på att gå på gym och köra bil dit. Då kan man cykla till jobbet två dagar i veckan utan att spilla en enda minut, även om det tar 30 minuter extra att cykla, enkel resa. Se sidorna 10 och 13: Att cykla i Stockholms innerstad

Vanebilisterna mönstras ut

I ett tidigare inlägg skrev jag bittert att mycket av bilandet idag görs av äldre män och att när de så småningom blir av med körkortet, så kommer bilismen minska betydligt. Mina indicier är inte bergsäkra men inte heller värdelösa. Nu kommer nya fakta:

I senaste nummret av Västtrafiks personaltidning Strålkastaren intervjuas Caroline Almgren, företagets marknadsanalytiker. Hon säger att bästa förutsättningarna för ett ökat kollektivåkande finns i gruppen 40+, utan småbarn, som kör bil idag och som bor i områden med konkurrenskraftig kollektivtrafik, t ex alla storstäder. Jag instämmer helt och har skrivit syrligt om detta i inlägget Bli av med körkortet och bli barn på nytt.

Så jag räknade lite på det. Anta att folk kör lite bil efter 70. Då kommer alla 40+ sluta köra bil om 30 år, men om bara sex år kommer 20% av dem sluta. Anta vidare att Västtrafik på sex år lyckas påverka ytterligare 20% att sluta åka bil överallt varje dag. Då har denna grupp minskat sitt vanebilande med 40% om sex år! Det är ju uppbyggande!

För den som kör till jobbet varje dag så räcker det att ställa bilen en gång i veckan för att minska bilandet med 20%. Tänk hur rusningen skulle se ut om 20% av alla bilarna försvann!

Färre p-platser i innerstan



På miljöbloggen Ecoprofile skrev jag om hur Malmö och Göteborg tar bort tusentals p-platser i centrum de närmaste åren för att ersätta dem med bostäder och annat. Men även Stockholm gör så, man bygger bostäder på fd infartsparkeringar i stadsranden. Om man kombinerar detta med marknadspriser på kvarvarande p-platser och ljusskyltar som visar var det är ledigt och ej, så kan det bli lika betydelsefullt som trängselskatten, som minskade rusningstrafiken med 20%.

Ecoprofile: Malmö och Göteborg ser över parkeringen
SvD: 1700 p-platser kan försvinna

Jag har funderat lite över trängselskatten. Den minskar trafiken ner till en nivå där trafiken flyter. Jämfört med ständiga köer, dvs stillastående trafik, representerar det en ökning av av kapaciteten, inte en minskning. Därför är färre p-platser väldigt viktigt för alla som vill att antalet bilar i innerstan ska minska i absoluta tal.

Glöm inte geometriövningen: En parkerad bil mäter 2x4 eller åtta kvadratmeter, plus minst lika mycket utrymme för att komma i och ur p-rutan. Sexton kvadrat alltså, det är stort som ett sovrum eller ett kontor. I ett trevåningshus lika mycket som en lägenhet (3x16 = 48 kvadratmeter per lägenhet).

Enligt hängseln-och-livrem-principen bör färre p-platser och färre vanebilister medverka till en betydande minskning av bilandet i innerstäderna. Hoppas hoppas!

söndag 13 april 2008

Jag är värd att bli tjock!



Bra att det inte kallas hälsoglass i alla fall!

Hoppas miljöbilen går samma väg som hälsoglassen!

söndag 6 april 2008

Det är jag värd


Asus EEE är prylen som inte är från Apple, men som ändå är omåttligt cool

Jag har länge gått och tänkt att jag ska köpa den där nya prylen. Inte för att jag behöver, utan för att jag vill ha. Jag vill unna mig. Jag har frågat runt lite och alla håller med om att jag ska unna mig fler prylar.



Och dom har verkligen rätt. Jag behöver inte tänka på det där med miljön. Jag blir visserligen ledsen över att vackra landskap skövlas för att göra plats för köpcenter och motorvägar, men jag ska inte tänka på det. Det som får mig att må bäst är att köpa en pruttibangbang som skyddar mig från allt det tråkiga därutanför.



Jag vill ju inte känna vinden mot ansiktet eller doften av regn, hemska tanke.



Så det är bäst att asfaltera mera. Bort med alla trädkramare!





Faktum är att jag ska asfaltera gräsmattan på min tomt för att få plats med fler bilar.



Bilarna kör jag till köpcentret där jag köper naturfilmer för att visa på min nya tv, för det är jag värd.

Och när jag tröttnat på naturfilmerna så tar jag och flyger till Thailand, där jag unnar mig ännu fler nya prylar.



Så nu har jag lärt mig. Motstånd är meningslöst. Jag ska inte sätta mig emot den naturliga utvecklingen mot högre välstånd. Det är jag inte värd. Eller jag är värd det, men inte på det sättet. Krångligt det här...

måndag 3 mars 2008

Barn är farliga, bilar är säkra?

Skolbarn i Kristianstad ska utrustas med sändare så att bilister och bussar inte mejar ner dom. En del av artikelinnehållet verkar faktiskt vettigt men det finns ändå en och annan jubelkalkon att göra sig lustig över.

Sändare på barn kan minska bussolyckor



Skolbussen ska få en extern högtalare så att föraren kan ryta åt barnen när de "springer utan att ha koll på den övriga trafiken". Vore det inte bättre om "den övriga trafiken" såg sig för, kanske saktade ner lite? Jo, och se, det tycks trafikfolket ha tänkt på! På prov ska man nu testa om det kanske vore bra att sänka hastigheten till 30 vid busshållplatserna. Man vill ju inte att barnen ska bli överkörda vid busshållplatserna (men på andra platser går det bra).

Om barnen ska ha sändare så borde alla bilar i konsekvensens namn ha mottagare. När barnen närmar sig så aktiveras ljudsignaler och saftblandare på taket, samtidigt som bromsarna appliceras automatiskt.

Det har blivit en del inlägg om barns säkerhet i trafiken i den här bloggen. Om sanningen ska fram så bryr jag mig mindre om barnen i sig. Det viktiga för mig är att alla ska kunna röra sig fritt, tryggt och säkert i stan, även om man väljer att inte "skydda" sig med ett ton plåt, skrot och metall. (Vägverket kallar ju folk för "oskyddade trafikanter" så fort de lämnar bilen hemma)

Städerna är byggda för folk som kan och vill köra bil. Men alla har inte, eller får inte ha, körkort. Ibland får man inte köra även om man kan och vill, efter en blöt kväll på stan t ex. Men oj, stan förutsätter bil! Hur blir det då? Är biltrafiken i själva verket helnykteristernas hemliga vapen? Drick aldrig en droppe alkohol, för då kan du inte köra biiiilll, hu va hemskt! Jag ska aldrig mer ta ett glas till maten!! Hehe.

Allvarligt, bilarna borde få köra på fotgängares och cyklisters villkor, inte tvärtom! Ner med övergångställen och trafikljus, fram för fler gågator och gårdsgator!



Den här könsdiskriminerande bilden visar Drottninggatan i Norrköping. Det är en kombinerad spårvagns- och gågata. Spårvagnarna glider förbi i ungefär 10 km/h, joggingfart.

fredag 29 februari 2008

Fotgängare är trafik, bilar är hinder

Jag gillar att följa den politiska debatten i Sverige. Många partier har vettiga synpunkter. Samtidigt är det helt omöjligt att rösta på en del av dem enbart för att de har en så hjärntvättad bilkramarmentalitet. Det gäller främst moderaterna.

Här säger Lars-Olof Andersson (politisk hemvist okänd) på trafikkontoret att fotgängarna är ivägen för bilarna på Korsvägen. Men det är tvärtom. Korsvägen är en destination, inte en trafikled. Runt Korsvägen finns Liseberg, Universeum, Världskulturmuséet, Svenska Mässan, hotell, restauranger, butiker, allt på gångavstånd från allt annat. Det är massor av fotgängare överallt, som myror i en myrstack. Det är fem minuters promenad till Avenyn, och på en kvarts cykeltur når man allt av intresse i Göteborg. Det finns täta avgångar åt alla håll med spårvagn och buss också.

M-politiker vill gräva ner spårvägen vid Korsvägen



Roland Rydin, moderat i trafiknämnden, tar det ett steg längre och vill gräva ner spårvägen för att "släppa på" mer biltrafik. Men biltrafiken hindrar cyklar, fotgängare och spårvagnar. Hållplatser i tunnel förlänger avståndet som resenärer behöver gå för att komma till spårvagnen. Fler hindrande bilar på Korsvägen betyder också fler hindrande bilar på andra ställen i stan. De ska ju köra till och från också.

Bilarna tar mest plats per resenär
Anledningen till att jag rackar ner på just bilarna är att de tar sån otroligt stor plats. En bil mäter 2x4m eller 8 kvadratmeter och de flesta innehåller en eller två personer. Det blir fyra till åtta kvadrat per person, som ett mindre kontor ungefär. Klart att gatan korkar igen om alla ska ha med sig sina kontor eller dotterns lilla sovrum med sig. En spårvagn mäter cirka 2,5x30m med 80 sittplatser vilket ger en kvadratmeter per sittplats. I rusningen är spårvagnarna fulla medans bilarna har en enda person i.



Korsvägen behöver färre bilar, inte fler. Korsvägen behöver också en söder-öster-sväng för spårvagnar så att dessa kan köra direkt från Liseberg station till Chalmers och Sahlgrenska. Det skulle spara mycket tid för de som tågpendlar med Kungsbackapendeln.

Bilderna kommer från Aftonbladets blogg.

söndag 17 februari 2008

Töntigt med nollvisionen

Sedan några år slår sig trafiksverige för bröstet och säger att man vill ha "noll döda i trafiken", det vill säga att ingen ska köra ihjäl sig med bilen, eller meja ner nån annan mha bilen. Det kan vi pröjsa en massa miljarder kronor på, väl satsade pengar tycker man.

Knappast, så länge pengarna går till biltrafiken. Tågen är nämligen helt säkra redan idag, det är bara att köpa biljett och stiga på! Mellan 1996 och 2005 var det fyra tågpassagerare som dog i Sverige. Tråkigt för dem och deras anhöriga, men ändå ingenting jämfört med de över 400 som dött i biltrafiken, inte på tio år utan varje år.



Men hur är det, är järnvägen sådär helt idiotsäker? Nja, under samma tidsperiod skedde ett antal sk plankorsningsolyckor, det vill säga att bilister kör upp på järnvägspåret framför ett tåg. Sådana sk olyckor ledde till 74 dödsfall. Så; fyra tågpassagerare, och sjuttiofyra bilpassagerare som dör på järnvägskorsningar, på tio år.

Hur gick det till när de fyra tågpassagerarna dog? Var det någon hemsk olycka där ett tåg med fyra passagerare spårade ur? Nej, det var två personer som steg av eller på ett tåg i rörelse, och en person som föll eller hoppade av ett tåg i rörelse. Ägna dig inte åt sånt så överlever du! Den fjärde dog av "annan orsak".

Men är det inte fler som åker bil än tåg? Ja, men det förklarar inte siffrorna. Det sker 150 miljoner tågresor varje år i Sverige. Sammantaget reser tågpassagerarna tio miljarder kilometer varje år. Och ändå sker det färre än ett dödsfall om året.

Så det bästa sättet att öka trafiksäkerheten är att låta bilisterna åka kollektivt. Då minskar olyckorna garanterat. Och säg inte att Sverige är glest, för över hälften av Sveriges befolkning bor inom fem kilometer från en järnvägsstation. Cykelavstånd!


Bygga ut järnvägsnätet för snabbtåg är också ett bra sätt att öka säkerheten. I Frankrike gjordes 1,2 miljarder resor med TGV under tågens första 25 år. Under den tiden dog 2 (två) passagerare. Ytterligare fem dog i terrorattacker. I Japan har man gjort fyra miljarder resor med Shinkansen-tågen på 40 år utan en enda dödsolycka.


Bilden kommer från en artikel i Treehugger.

Likadant är det med spårvägar. Senaste femårsperioden var det fyra spårvagnsresenärer som dog. Medan det var 531 miljoner som reste. Under samma period skedde 370 kollisioner om året mellan bil och spårvagn. Spårvagn har alltid företräde framför bil eftersom spårvagnen följer spåret. Härav termen spårvagn.

Lägg ner nollvisionen. Satsa på spårtrafiken istället!

Läs om den svartvita bilden: Accident ferroviaire de la gare Montparnasse
Banverkets olyckstatistik
Person- och godstransporter på järnväg, kvartal 3 2007

As the TGV celebrates its 25th anniversary, high-speed rail travel confirms its successes in Europe and Worldwide

söndag 3 februari 2008

Bli av med körkortet och bli barn på nytt



I decembernumret av Västtrafiks personaltidning Strålkastaren skrivs det om att kollektivtrafiken måste anpassas efter en åldrande befolkning. Den som kommer tillbaka från en sjukhusvistelse kanske inte längre kan köra bil, samtidigt som man i övrigt har många år kvar av sitt liv. Och -- se upp, nu kommer det -- dagens åldringar har växt upp under bilismens guldålder och vet inte hur man åker kollektivt.

I Salzburg arbetar man därför med att hjälpa konvalecenter tillbaka till vardagslivet, till exempel med att se över trösklar och badrum i hemmet, men också på hur man ska sköta sitt resande. I Salzburgmodellen får man träffas i mindre grupper, 5-6 personer, träffa folk från kollektivtrafiken, provåka bussarna och gå på café efteråt. Arbetet anses såpass framgångsrikt att en grupp från Göteborg reste ner till Salzburg på studiebesök.

Reportaget i övrigt går ut på att det måste vara enkelt att resa kollektivt, man måste kunna inhämta information från en riktig människa och det måste finnas toaletter. Det är jättebra att kollektivtrafiken arbetar med att vara kundvänliga och tillgängliga för så många som möjligt.

Men helt klart är det ett problem att folk måste in på sjukhus och bli av med körkortet innan de kan tänka sig att ens testa att åka med kollektivtrafiken.

För tre år sedan gick SJ ut med att man skulle ta marknadsandelar från bilen, och i VDs presentation av kvartalsresultaten redovisade man bilens marknadsandel mot tågets på viktiga sträckor som t ex Stockholm-Göteborg. Men det har man slutat med nu, för bilismens andel minskar inte (men flygets gör det). En vanlig bensinbil släpper ut ungefär 80 kilo koldioxid enkel resa på den sträckan, tar mycket längre tid och erbjuder varken bistro eller trådlöst internet. Eller toalett. Eller möjlighet att slumra till.

Själv trodde jag att tågets attraktivitet på en sån sträcka tillsammans med miljö- och klimatdiskussionen skulle ge utslag i minskad andel för bilen på såna sträckor, men icke. Jag läste nånstans en stor del av bilandet i Sverige utförs av män i åldern 40-60 .

Jag drar ett samband mellan de här tre indicierna -- utbildning i att ta spårvagnen, bibehållet bilande parallelt med högklassigt tågutbud, och ålderspuckeln bakom ratten. De som fortfarande vanemässigt tar bilen är envisa gamla stofiler. I takt med att de blir av med sina körkort kan vi få se en betydande minskning i biltrafiken.

Men överraska mig gärna positivt!

Se även kommentarer i bloggen Please Copy Me

onsdag 30 januari 2008

Skolvägar - rena hjärntvätten

Ibland läser man på insändarsidan att kommunen eller vägverket inte tar sitt ansvar för att bygga säkra skolvägar. Tanken är alltså att man ska kunna köra bil hur som helst utan att köra över barnen när de går till skolan. Det skrämmande med det är, att det således går bra att köra över barnen när de inte går till skolan. Eller i alla fall att barnen inte har någon röreselfrihet förutom att pendla mellan skola och hem. Vad är det för liv? Hur kul är det att inte få gå utanför tomten?

Skolväg ska bli säkrare



How children lost the right to roam in four generations

Sen är det inte bara barn som ska kunna röra sig fritt, det är alla! Alla har nämligen inte körkort eller trafikutbildning. Man kanske går till busshållplatsen eller tar sig fram per cykel. Då kallas man av vägverket för "oskyddad trafikant", som om man är promiskuös och oansvarig för att man inte "skyddar sig". Jag tycker man ska säga "mjuk trafikant". Tydligen kan man inte förvänta sig att Vägverket skyller på den som introducerar risken -- alltså den som framför 1000kg plåt i bokstavligen dödsföraktande hastighet.

Mera hjärntvätt kommer här om fartguppen:
Åkeri: Vägbulor ett miljöhot

Här har man fått det till att det inte är själva lastbilarna som smutsar ner genom att insistera på att accelerera och köra fort på den korta sträckan mellan guppen. Nej, det är själva guppen som släpper ut avgaser. Helt sjukt tänk!!

Vad ska vi göra åt det då? För det första, sluta tro att man kan förena bilar i hög fart med rörelsefrihet i tätort för icke-bilister.

När man väl har tvättat bort den vanföreställningen kan man börja kolla på alternativen. Bygg järnväg, är ett svar. Tågen följer spåren och kan hägnas in med staket. Maxhastigheten kan inte överskridas eftersom signalsystemet då stoppar tåget. 40% av Sveriges befolkning bor redan inom två kilometer från en järnvägstation.

Men för tätortstransporter måste folk gå och cykla mer. Hälften av alla bilresor i Sverige är kortare än fem kilometer.


originalbild: http://www.flickr.com/photos/photochiel/219159284/

Nu kanske någon invänder att man måste mathandla en gång i veckan, och till det krävs bil. Men det är inte sant, man kan ha en sånhär transportcykel till det. Bor man längst upp på en backe kanske det behövs en hjälpmotor eller liknande. Vad man garanterat inte behöver till mathandling är ett tusenkilosvidunder som överskriver säker hastighet med flera gånger (läs bil). Det behövs något som kan ta 50-100 kilo last uppför en backe i minst 15 km/h, och det är just en sån här cykel med hjälpmotor. Motorn kan gå på el och behöver inte räcka mer än 10-20 kilometer, så det behövs inget gigantiskt, tungt batteri. Fördelen med det jämfört med bilar är att man inte behöver fartgupp mm, att det är mycket säkrare för övriga trafikanter samt att det är betydligt tystare och smidigare.