Jag vill cykla längs mjuka gröna linjen, inte den orange kantiga. Bild från bloggen Kalle Cyklar
I Göteborg finns 465 kilometer cykelbana, och kommunen gör en del forskning för att förstå varför folk väljer att cykla eller inte. Under 2010 lät man cyklister filma sin cykelfärd. I den efterföljande rapporten, Trygghet och säkerhet vid cykling i Göteborg, gjordes en mycket klok insikt: Om cyklisterna upplever att det inte finns ett flöde i cyklingen, kommer de att avvika från det tänkta trygga beteendet till förmån för att kunna cykla smidigt (med ett flöde).
och vidare:
Trafikmiljön påverkar i vilken utsträckning cyklisten tillåts uppleva flöde. Omotiverade stopp, exempelvis rödljus vid en tom korsning eller blockerad cykelbana stör flödet. På samma sätt inverkar en grön våg (cyklar prioriteras gentemot övriga trafikslag i en serie korsningar) eller långa, raka cykelbanor positivt på flödet.
Inbäddat i en tjänstemannarapport står det alltså att cyklister gör som de vill, inte som trafikplanerarna tänkt sig. Det räcker inte att trafikplanerarna tänker till och bygger sammanhängande cykelnät. För att cykelnätet ska fungera måste man dessutom ta hänsyn till det faktum att om cyklisterna inte gillar det, så kommer de strunta i det. Antingen genom att improvisera och bryta mot reglerna, eller genom att inte cykla alls.
Cyklister gillar frihetskänslan. Foto Mikael Colville Andersen
Ett exempel där trafikplanerarna prioriterar säkerhet framför flöde är den nya typen av rondeller. Där dras cykelbanan utanpå rondellen och även utanpå bilister som väntar på att köra in i den. Dessutom lägger man in några extra tvära svängar för att få cyklisterna att sakta ner.
Bild från bloggen Cykla i Halmstad
I Köpenhamn gör man annorlunda. Där har man bara ett blåmålat fält där cyklisterna ska vara. Man kan tycka att den svenska modellen med mer långtgående separation är säkrare, men om man samtidigt får sämre flöde kan det innebära sämre regelefterlevnad och/eller färre cyklister.
Foto Mikael Colville Andersen
Round and round we go. Copenhagenize
I Köpenhamn är det inte bara i rondeller man blandar cyklister med motortrafik, med bara en färgmarkering som skydd. I vanliga korsningar flätar man ihop cykelbanan med högersvängningsfilen för bilister. På ett ställe har man till och med gjort så att cykelbanan byter plats med högersvängningsfilen, med bara lite blå färg som skydd.
Foto Jack Thurston
Jag tycker det här är en riktig prioritering. Kan man inte uppnå ett bra flöde för cykling så finns det inte så mycket mening med att det är säkert. Många kommer cykla på sitt eget sätt, eller ta bilen.
I Köpenhamn har man sällan dubbelriktade cykelbanor, vilket är vanligt i Sverige. Det gör situationen lite mer komplicerad för svängande motortrafik eftersom det kan komma cyklister från båda håll.
Rondeller tas upp i rapporten. Många som intervjuades i rapporten uppelever det som obehagligt om de måste cykla genom en rondell tillsammans med andra trafikslag. Så är det säkert, men samtidigt visar rapporten hur viktigt det är med flöde. Om tryggheten uppnås på bekostnad av flödet så får man ett nytt problem istället för det gamla:
Det vi på Splitvision Research också kan se är att genom att upprätthålla och se till att det finns möjlighet för cyklisten till ett flöde i cyklingen, kan det göra att cyklisten inte tar onödiga risker som i sin tur skulle ha kunnat leda till incidenter eller olyckor.
Eftersom det ibland inte är möjligt att öka säkerheten utan att försämra flödet är det kanske värt att fundera på om inte motortrafiken ibland måste stå tillbaka på vissa ställen för att det ska bli både tryggt och smidigt att cykla. Rondellerna skulle till exempel kunna göras mindre för att ta ner hastigheten bland motortrafikanter. Det försämrar framkomligheten för stora bussar och lastbilar, men det kanske man får ta. Eller så kan antingen bussfilen eller cykelbanan gå rakt igenom rondellen.
Jag tror gatan heter Ceresgatan
Tidigare inlägg om rondeller:
Rondeller med hängslen och livrem
Huvudled och rondeller. Ett omaka par
