Jag gillar att följa den politiska debatten i Sverige. Många partier har vettiga synpunkter. Samtidigt är det helt omöjligt att rösta på en del av dem enbart för att de har en så hjärntvättad bilkramarmentalitet. Det gäller främst moderaterna.
Här säger Lars-Olof Andersson (politisk hemvist okänd) på trafikkontoret att fotgängarna är ivägen för bilarna på Korsvägen. Men det är tvärtom. Korsvägen är en destination, inte en trafikled. Runt Korsvägen finns Liseberg, Universeum, Världskulturmuséet, Svenska Mässan, hotell, restauranger, butiker, allt på gångavstånd från allt annat. Det är massor av fotgängare överallt, som myror i en myrstack. Det är fem minuters promenad till Avenyn, och på en kvarts cykeltur når man allt av intresse i Göteborg. Det finns täta avgångar åt alla håll med spårvagn och buss också.
M-politiker vill gräva ner spårvägen vid Korsvägen
Roland Rydin, moderat i trafiknämnden, tar det ett steg längre och vill gräva ner spårvägen för att "släppa på" mer biltrafik. Men biltrafiken hindrar cyklar, fotgängare och spårvagnar. Hållplatser i tunnel förlänger avståndet som resenärer behöver gå för att komma till spårvagnen. Fler hindrande bilar på Korsvägen betyder också fler hindrande bilar på andra ställen i stan. De ska ju köra till och från också.
Bilarna tar mest plats per resenär
Anledningen till att jag rackar ner på just bilarna är att de tar sån otroligt stor plats. En bil mäter 2x4m eller 8 kvadratmeter och de flesta innehåller en eller två personer. Det blir fyra till åtta kvadrat per person, som ett mindre kontor ungefär. Klart att gatan korkar igen om alla ska ha med sig sina kontor eller dotterns lilla sovrum med sig. En spårvagn mäter cirka 2,5x30m med 80 sittplatser vilket ger en kvadratmeter per sittplats. I rusningen är spårvagnarna fulla medans bilarna har en enda person i.
Korsvägen behöver färre bilar, inte fler. Korsvägen behöver också en söder-öster-sväng för spårvagnar så att dessa kan köra direkt från Liseberg station till Chalmers och Sahlgrenska. Det skulle spara mycket tid för de som tågpendlar med Kungsbackapendeln.
Bilderna kommer från Aftonbladets blogg.
fredag 29 februari 2008
söndag 17 februari 2008
Töntigt med nollvisionen
Sedan några år slår sig trafiksverige för bröstet och säger att man vill ha "noll döda i trafiken", det vill säga att ingen ska köra ihjäl sig med bilen, eller meja ner nån annan mha bilen. Det kan vi pröjsa en massa miljarder kronor på, väl satsade pengar tycker man.
Knappast, så länge pengarna går till biltrafiken. Tågen är nämligen helt säkra redan idag, det är bara att köpa biljett och stiga på! Mellan 1996 och 2005 var det fyra tågpassagerare som dog i Sverige. Tråkigt för dem och deras anhöriga, men ändå ingenting jämfört med de över 400 som dött i biltrafiken, inte på tio år utan varje år.
Men hur är det, är järnvägen sådär helt idiotsäker? Nja, under samma tidsperiod skedde ett antal sk plankorsningsolyckor, det vill säga att bilister kör upp på järnvägspåret framför ett tåg. Sådana sk olyckor ledde till 74 dödsfall. Så; fyra tågpassagerare, och sjuttiofyra bilpassagerare som dör på järnvägskorsningar, på tio år.
Hur gick det till när de fyra tågpassagerarna dog? Var det någon hemsk olycka där ett tåg med fyra passagerare spårade ur? Nej, det var två personer som steg av eller på ett tåg i rörelse, och en person som föll eller hoppade av ett tåg i rörelse. Ägna dig inte åt sånt så överlever du! Den fjärde dog av "annan orsak".
Men är det inte fler som åker bil än tåg? Ja, men det förklarar inte siffrorna. Det sker 150 miljoner tågresor varje år i Sverige. Sammantaget reser tågpassagerarna tio miljarder kilometer varje år. Och ändå sker det färre än ett dödsfall om året.
Så det bästa sättet att öka trafiksäkerheten är att låta bilisterna åka kollektivt. Då minskar olyckorna garanterat. Och säg inte att Sverige är glest, för över hälften av Sveriges befolkning bor inom fem kilometer från en järnvägsstation. Cykelavstånd!
Bygga ut järnvägsnätet för snabbtåg är också ett bra sätt att öka säkerheten. I Frankrike gjordes 1,2 miljarder resor med TGV under tågens första 25 år. Under den tiden dog 2 (två) passagerare. Ytterligare fem dog i terrorattacker. I Japan har man gjort fyra miljarder resor med Shinkansen-tågen på 40 år utan en enda dödsolycka.
Bilden kommer från en artikel i Treehugger.
Likadant är det med spårvägar. Senaste femårsperioden var det fyra spårvagnsresenärer som dog. Medan det var 531 miljoner som reste. Under samma period skedde 370 kollisioner om året mellan bil och spårvagn. Spårvagn har alltid företräde framför bil eftersom spårvagnen följer spåret. Härav termen spårvagn.
Lägg ner nollvisionen. Satsa på spårtrafiken istället!
Läs om den svartvita bilden: Accident ferroviaire de la gare Montparnasse
Banverkets olyckstatistik
Person- och godstransporter på järnväg, kvartal 3 2007
As the TGV celebrates its 25th anniversary, high-speed rail travel confirms its successes in Europe and Worldwide
Knappast, så länge pengarna går till biltrafiken. Tågen är nämligen helt säkra redan idag, det är bara att köpa biljett och stiga på! Mellan 1996 och 2005 var det fyra tågpassagerare som dog i Sverige. Tråkigt för dem och deras anhöriga, men ändå ingenting jämfört med de över 400 som dött i biltrafiken, inte på tio år utan varje år.
Men hur är det, är järnvägen sådär helt idiotsäker? Nja, under samma tidsperiod skedde ett antal sk plankorsningsolyckor, det vill säga att bilister kör upp på järnvägspåret framför ett tåg. Sådana sk olyckor ledde till 74 dödsfall. Så; fyra tågpassagerare, och sjuttiofyra bilpassagerare som dör på järnvägskorsningar, på tio år.
Hur gick det till när de fyra tågpassagerarna dog? Var det någon hemsk olycka där ett tåg med fyra passagerare spårade ur? Nej, det var två personer som steg av eller på ett tåg i rörelse, och en person som föll eller hoppade av ett tåg i rörelse. Ägna dig inte åt sånt så överlever du! Den fjärde dog av "annan orsak".
Men är det inte fler som åker bil än tåg? Ja, men det förklarar inte siffrorna. Det sker 150 miljoner tågresor varje år i Sverige. Sammantaget reser tågpassagerarna tio miljarder kilometer varje år. Och ändå sker det färre än ett dödsfall om året.
Så det bästa sättet att öka trafiksäkerheten är att låta bilisterna åka kollektivt. Då minskar olyckorna garanterat. Och säg inte att Sverige är glest, för över hälften av Sveriges befolkning bor inom fem kilometer från en järnvägsstation. Cykelavstånd!
Bygga ut järnvägsnätet för snabbtåg är också ett bra sätt att öka säkerheten. I Frankrike gjordes 1,2 miljarder resor med TGV under tågens första 25 år. Under den tiden dog 2 (två) passagerare. Ytterligare fem dog i terrorattacker. I Japan har man gjort fyra miljarder resor med Shinkansen-tågen på 40 år utan en enda dödsolycka.
Bilden kommer från en artikel i Treehugger.
Likadant är det med spårvägar. Senaste femårsperioden var det fyra spårvagnsresenärer som dog. Medan det var 531 miljoner som reste. Under samma period skedde 370 kollisioner om året mellan bil och spårvagn. Spårvagn har alltid företräde framför bil eftersom spårvagnen följer spåret. Härav termen spårvagn.
Lägg ner nollvisionen. Satsa på spårtrafiken istället!
Läs om den svartvita bilden: Accident ferroviaire de la gare Montparnasse
Banverkets olyckstatistik
Person- och godstransporter på järnväg, kvartal 3 2007
As the TGV celebrates its 25th anniversary, high-speed rail travel confirms its successes in Europe and Worldwide
söndag 3 februari 2008
Bli av med körkortet och bli barn på nytt
I decembernumret av Västtrafiks personaltidning Strålkastaren skrivs det om att kollektivtrafiken måste anpassas efter en åldrande befolkning. Den som kommer tillbaka från en sjukhusvistelse kanske inte längre kan köra bil, samtidigt som man i övrigt har många år kvar av sitt liv. Och -- se upp, nu kommer det -- dagens åldringar har växt upp under bilismens guldålder och vet inte hur man åker kollektivt.
I Salzburg arbetar man därför med att hjälpa konvalecenter tillbaka till vardagslivet, till exempel med att se över trösklar och badrum i hemmet, men också på hur man ska sköta sitt resande. I Salzburgmodellen får man träffas i mindre grupper, 5-6 personer, träffa folk från kollektivtrafiken, provåka bussarna och gå på café efteråt. Arbetet anses såpass framgångsrikt att en grupp från Göteborg reste ner till Salzburg på studiebesök.
Reportaget i övrigt går ut på att det måste vara enkelt att resa kollektivt, man måste kunna inhämta information från en riktig människa och det måste finnas toaletter. Det är jättebra att kollektivtrafiken arbetar med att vara kundvänliga och tillgängliga för så många som möjligt.
Men helt klart är det ett problem att folk måste in på sjukhus och bli av med körkortet innan de kan tänka sig att ens testa att åka med kollektivtrafiken.
För tre år sedan gick SJ ut med att man skulle ta marknadsandelar från bilen, och i VDs presentation av kvartalsresultaten redovisade man bilens marknadsandel mot tågets på viktiga sträckor som t ex Stockholm-Göteborg. Men det har man slutat med nu, för bilismens andel minskar inte (men flygets gör det). En vanlig bensinbil släpper ut ungefär 80 kilo koldioxid enkel resa på den sträckan, tar mycket längre tid och erbjuder varken bistro eller trådlöst internet. Eller toalett. Eller möjlighet att slumra till.
Själv trodde jag att tågets attraktivitet på en sån sträcka tillsammans med miljö- och klimatdiskussionen skulle ge utslag i minskad andel för bilen på såna sträckor, men icke. Jag läste nånstans en stor del av bilandet i Sverige utförs av män i åldern 40-60 .
Jag drar ett samband mellan de här tre indicierna -- utbildning i att ta spårvagnen, bibehållet bilande parallelt med högklassigt tågutbud, och ålderspuckeln bakom ratten. De som fortfarande vanemässigt tar bilen är envisa gamla stofiler. I takt med att de blir av med sina körkort kan vi få se en betydande minskning i biltrafiken.
Men överraska mig gärna positivt!
Se även kommentarer i bloggen Please Copy Me
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)