Hjälmdebatten tar ett myrsteg framåt

I Västerbottens-Kuriren skrivs idag om lovande insikter om vilka som bär cykelhjälm och inte:

Få använder cykelhjälm – många skadas. Västerbottens-Kuriren
I samma studie framgår det också att personer utan cykelhjälm är överrepresenterade när det handlar om inblandning i olyckorna.

- Det kan ha att göra med att de som använder hjälm är mer säkerhetsmedvetna och tar mindre risker. Det kan vara en förklaring, men det är inget som vi har studerat, säger forskaren Per-Olof Bylund vid Akut- och katastrofmedicinskt centrum på Norrlands universitetssjukhus.

De studier som visar att hjälmar skyddar huvudet kan alltså i själva verket visa att hjälmförsedda cyklister är försiktigare. De kanske är nyktra, till exempel. Forskning visar faktiskt ett starkare samband mellan alkoholpåverkan och skallskada, än mellan hjälmbruk och skallskada. Dessutom är alkoholpåverkade cyklister mindre benägna att ha hjälm, så om hjälmbrukare skadar huvudet mindre kan det helt enkelt bero på att de är nyktra. Kan vi se en, eh, tillnyktring bland svenska hjälmkramare?

Per-Olof Bylund välkomnar en lag gällande cykelhjälmsanvändning som ska gälla alla och inte bara dem upp till 15 år.

Nä. Det kan vi inte. Några myrsteg framåt och så ett elefantkliv bakåt. För vi kan ju inte fokusera på att cyklister lever längre och har lägre sjukfrånvaro.

Alcohol: obscuring the outcomes of helmet research?

VTI - Cyklisters hjälmanvändning i ett regionalt perspektiv. Fokusgruppsintervjuer samt analys av olycks- och skadedata

Cyklofobi

Cyklofobi är inget kul. Men deppa inte ihop, för med lite träning kan det bemästras!

Det är faktiskt jättekonstigt att folk kan störa sig så mycket på cyklister. Okej, hjälmpropagandan har fått folk att tro att cykling är farligt, och rädsla kan göra att folk agerar irrationellt. Men ändå. Sarah Britz i Göteborgs-Posten är senast i raden av cyklofober i media:

"Jag är livrädd för männen på cykel"
"De kommer bakifrån, från sidan, framifrån och från ingenstans."

Alltså, om man skriftligen framför att cyklister kommer från ingenstans, då tänker man inte. Är man lugn och håller uppsikt så har man rimligen en uppfattning om var andra trafikanter kommer ifrån. Även polisens uppgifter i media om dödsfall visar sig vara helt uppdiktade:

Polisen jagar fartsyndare på två hjul. Svenska Dagbladet
När SvD på torsdagen kontrollerar uppgifterna om dödade visar det sig att de inte stämmer.

Jag möter samma paniska resonemang när jag pratar cykelhjälm med folk. De radar upp allt som kan hända: grus i kurvan, bilist som svänger höger, påse i framhjulet. Men om du redan vet allt som kan hända så kan du agera: sakta ner i kurvan, för du vet ju själv att det kan finnas grus. Håll uppsikt i korsningen och var beredd att stanna, för du vet ju själv att en bilist kan komma att svänga höger framför dig. (Eller cykla mitt i filen inför korsningen så att bakomvarande inte frestas köra om och sen svänga.) Lägg sakerna i korgen istället, för du vet att påsar kan fastna i framhjulet.

Om du kan fantisera ihop alla farliga situationer så vet du också hur man undviker dem.

Om du är nervös, ta det lugnt! Det är okej att leda cykeln förbi läskiga korsningar. Försök göra det med en bil! När jag pratar med cyklofober så tror de att man måste vara macho för att skippa hjälm och inte vara rädd. Men det är lika mycket tvärtom, om man bara håller sig inom gränserna för sin egen förmåga så går det utmärkt.

Korsar du spårväg på väg till skolan eller jobbet? Ta då och öva rälskorsning en söndag någonstans där trafiken är lugn. Ta reda på hur liten vinkel du kan korsa i. Då vet du att till vardags måste du hålla minst den vinkeln plus lite marginal.

Small steps. Bikeyface

Jag blir såklart rädd ibland. Det var läskigt att lära mig köra bil. Trycker jag på fel pedal eller rycker i ratten så kanske någon dör. Men med träning gick det bättre. Min körlärare sa diplomatiskt att alla är olika när det gäller hur många körlektioner man behöver. Metodiskt gick vi igenom några olika situationer som kan uppstå, och så fick jag träna på att hantera varje situation. Så småningom släppte nervositeten. Jag känner mig fortfarande mer hemma på cykel än bakom ratten, men i körskolan fick jag lära mig trafikens språk och jag vet att träning gör mig till en säkrare, bättre och lugnare trafikant.

Ni vet väl att cyklister lever längre och har lägre sjukfrånvaro.