I decembernumret av Västtrafiks personaltidning Strålkastaren skrivs det om att kollektivtrafiken måste anpassas efter en åldrande befolkning. Den som kommer tillbaka från en sjukhusvistelse kanske inte längre kan köra bil, samtidigt som man i övrigt har många år kvar av sitt liv. Och -- se upp, nu kommer det -- dagens åldringar har växt upp under bilismens guldålder och vet inte hur man åker kollektivt.
I Salzburg arbetar man därför med att hjälpa konvalecenter tillbaka till vardagslivet, till exempel med att se över trösklar och badrum i hemmet, men också på hur man ska sköta sitt resande. I Salzburgmodellen får man träffas i mindre grupper, 5-6 personer, träffa folk från kollektivtrafiken, provåka bussarna och gå på café efteråt. Arbetet anses såpass framgångsrikt att en grupp från Göteborg reste ner till Salzburg på studiebesök.
Reportaget i övrigt går ut på att det måste vara enkelt att resa kollektivt, man måste kunna inhämta information från en riktig människa och det måste finnas toaletter. Det är jättebra att kollektivtrafiken arbetar med att vara kundvänliga och tillgängliga för så många som möjligt.
Men helt klart är det ett problem att folk måste in på sjukhus och bli av med körkortet innan de kan tänka sig att ens testa att åka med kollektivtrafiken.
För tre år sedan gick SJ ut med att man skulle ta marknadsandelar från bilen, och i VDs presentation av kvartalsresultaten redovisade man bilens marknadsandel mot tågets på viktiga sträckor som t ex Stockholm-Göteborg. Men det har man slutat med nu, för bilismens andel minskar inte (men flygets gör det). En vanlig bensinbil släpper ut ungefär 80 kilo koldioxid enkel resa på den sträckan, tar mycket längre tid och erbjuder varken bistro eller trådlöst internet. Eller toalett. Eller möjlighet att slumra till.
Själv trodde jag att tågets attraktivitet på en sån sträcka tillsammans med miljö- och klimatdiskussionen skulle ge utslag i minskad andel för bilen på såna sträckor, men icke. Jag läste nånstans en stor del av bilandet i Sverige utförs av män i åldern 40-60 .
Jag drar ett samband mellan de här tre indicierna -- utbildning i att ta spårvagnen, bibehållet bilande parallelt med högklassigt tågutbud, och ålderspuckeln bakom ratten. De som fortfarande vanemässigt tar bilen är envisa gamla stofiler. I takt med att de blir av med sina körkort kan vi få se en betydande minskning i biltrafiken.
Men överraska mig gärna positivt!
Se även kommentarer i bloggen Please Copy Me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar