Av boken framgår att socknen levde upp när järnvägen kom 1888. Traktens jordbrukare kunde köpa kalk, utsäde och gödsel med vilket de kunde öka sin produktion. Lanthandlare kom från andra orter och köpte upp frukt, ägg och smör från bygden.
Järnvägens tidtabell styrde öppettiderna på posten, som hade stängt dagtid i flera omgångar. Posten kom med morgontåget och efter att den sorterats kunde postkontoret öppna. På förmiddagen hölls stängt för att hämta och lämna post med förmiddagståget. Efter lunch öppnade kontoret igen i några timmar, för att åter stänga när lantbrevbärarna kom med post som skulle sorteras och skickas med eftermiddagståget.
Järnvägstrafiken började avvecklas under slutet av sextiotalet och kanske var den inte så saknad av ortsborna. Järnvägen var en myndighet som hade mycket att säga till om i det lilla samhället. Det framgår att stinsen i början av 1900-talet påtog sig uppgiften att uppfostra ortsborna:
Det berättas att en hemmansägare från Jonskärr kom till stationen med några lådor med kött, som skulle skickas som styckegods. Han körde fram till stationshuset på östra sidan om järnvägen och bar sina lådor över spåren till godsmagasinet. När han var färdig, sa stinsen: "Det är livsfarligt och förbjudet att gå över spåren, så vill du ha dina lådor med tåget, så blir det till att hämta tillbaks dem och köra över järnvägen vid övergången, som är avsedd för detta."
På nästa rad i boken visas ett foto på "den numera borttagna järnvägsövergången". Och sen står det: "Nu har järnvägen i stort sett förlorat sin betydelse för bygden. Tågen far värdshus förbi. Godsmagasinet är rivet". Det framgår inte när tågen slutade göra uppehåll i Frillesås, men det ska enligt uppgift ha skett 1972 för persontåg och 1975 för godståg.
En fördel med att gå över till vägtransport var att postbilen kunde hämta posten direkt vid postkontoret:
Från den 13 maj 1968, då postnummerförordningen infördes, drogs flera postkupéer in. Posten kom att hämtas och lämnas av en biltransport. I och med detta slapp vi springa med fullastad postkärra till järnvägsstationen på höst- och vinterkvällar i mörker före gatubelysningens tid i samhället. En kväll i mörkret körde jag bort bakljuset på en bil, som var parkerad utanför biblioteket på Postvägen 10. På hem vägen gick jag upp på biblioteket och talade om för bilägaren, att jag krossat bakljuset på hans bil. Han gick med ut, pekade på postkärran och sa: Är det med den du har kört på? Vi fick naturligtvis betala lagningen.
Vad hade kunnat övertyga sjuttiotalets Frillesåsbor att tåg ändå var en bra grej? Att vara en myndighet tror jag ligger i fatet för järnvägen. Den generation som lade ner järnvägen såg frihet och modernitet i bilen. Numera är det konkurrens på järnvägen, och om så hade varit fallet på sjuttiotalet så hade det lokala näringslivet kunnat anlita något annat tågbolag ifall samarbetet med SJ gnisslade. Och så är det med de tåg som snart börjar stanna i Åsa. De upphandlas av Västtrafik och körs av Arriva. SJ är inte inblandade. Att den lokala tågtrafiken fått en renässans tror jag beror mycket på att kommunerna kunnat anlita vem de vill för att köra tågen, och själva bestämma över taxor och tidtabeller. Det är tydligt att tågtrafiken finns för ortsborna och att de har inflytande över hur och när tågen körs. I Åsa är det till och med kommunen som har bekostat bygget av stationen.
Idag finns också planskilda övergångar, så det går att korsa järnvägen utan att få stinsen efter sig. Det finns gatubelysning så en ser var en drar postkärran. Det finns till och med eldrivna kärror.
Det ska bli tillåtet att ta med cykel på tågen som stannar i Åsa. Men liksom i övriga Sverige tycks det inte bli någon småskalig godstrafik utöver det. Annat är det i Schweiz, där resgods kan polletteras på de flesta stationer och där det till och med går att checka in sitt flygbagage på 80 stationer. En del hotell är också med i samarbetet, så det går att checka bagaget direkt till hotellet.
När slutade tågen stanna i Frillesås? Postvagnen
Pollettering, omodernt eller bra service?
Allt fler skåningar tar tåget. Sydsvenskan
Sedan 1999 har tågresorna ökat med 167 procent i västra och 187 procent i östra Skåne. Den trenden stärks när pågatågen successivt når nya orter.
Tåget ger nytt liv i byarna. Sydsvenskan
Vinnarna Sösdala, Höör, Stehag, Gärsnäs och Skurup har fått en vitamininjektion av de nya tågstoppen, medan förlorare som Hörby, Röstånga, Östra Tommarp och Sjöbo än så länge ser tågen susa förbi. Sydsvenskan har granskat pågatågseffekten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar