Varning för jobbigt inlägg som inte handlar om cykel.
Abort är för mig ingen enkel fråga. Ibland beklagas att rätten till abort måste vinnas på nytt för varje generation. Men så är det med allting. Varje ny generation måste lära sig skriva, räkna och läsa. Varje ny generation måste lära sig hantera alkohol och varje ny generation måste lära sig hur det känns att få ett krossat hjärta.
Om abortfrågan ska vinnas även i vår generation så måste frågan diskuteras, så jag är glad att frågan tas upp i kompisbloggen Min Vision. I ett inlägg ställs frågan, "Kan verkligen kvinnans rätt till sin kropp överordnas en människas rätt till sitt liv?" Det är en mycket bra fråga och olika länder kommer fram till olika svar. Några direkta ja- eller nejsvar känner jag inte till, utan det är gråskalor. I Sverige är abort tillåtet, men inte hur sent som helst. När medicinen gör framsteg kan för tidigt födda barn räddas allt tidigare, och då måste rätten till abort vinnas ännu en gång.
Det argument för abort som jag tycker är bäst är att aborterna kommer genomföras även om det är olagligt. Och då är det bäst att det kan göras så säkert som möjligt. Kanske kan några barn räddas om kvinnan vågar berätta om sina intentioner.
Intressant skrivet i abortfrågan. Min Vision
En ständig kamp. DN Ledare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Johannes Westlunds blogg Min vision pekar på Mats Tunehags artikel på Newsmill "Abort som mänskligt rättighet leder till en dödens kultur". Där frågar Mats bl.a: Varför skulle det vara mer fel att ta livet av ett barn i 122 veckan än i den 22:a veckan?
Jag ser en stor skillnad mellan att ta livet av ett barn i 22:a fosterveckan mot att göra det i den 120:e, dvs. när det har blivit ett barn på drygt ett och ett halvt år.
Det stora skälet att inte döda är enligt min åsikt att vi är sociala varelser. Vi behöver samarbeta för att överleva. Samarbete fungerar bara om vi kan lita på varandra, och tillit är omöjlig om man får döda varandra utan vidare.
Där det finns tillit finns också glädje, värme och trygghet. Det gör livet värt att leva.
Men vad är tillit? Kan en sten känna det? En växt, ett ägg, ett foster, ett barn? En människas förmåga att känna tillit utvecklas säkert successivt. Jag tror att tillit är en omöjlig dimension för den som ännu inte kan få ihop en omvärldsbild utifrån sina sinnesuttryck. Förstår jag inte att det finns människor, att de kan påverka mig och att vissa av dem kan vara opålitliga, då har jag inget att bygga tillit på. Jag måste kunna känna igen dem till nästa möte och kunna tillskriva dem egenskaper.
För mig var det ett stort ögonblick när jag fick se min blivande sons blinkande hjärtpixel på ultraljudet i vecka 8. Men jag hade ingen illusion om att vårt foster kunde ha någon föreställning om sig själv eller om andra. Min känsla var stark men enkelriktad. Den siktade framåt.
Men vad finns att försvara om föräldrarna känner att de inte vill ha ett barn? Bara en dogm? Alla vill inte alltid ha barn, och att sätta oönskade barn till världen är ingen rolig utgångspunkt, varken för föräldrarna eller för barnet själv. Så vem är vinnaren om vi hävdar att fostrets rätt till liv är överordnad allt? Jag tror inte att fostret själv kan ha någon åsikt i frågan. Kvar blir då tilliten i samhället. Skadas den av en abort? Ja, men bara om omgivningen är övertygad om att den som kan göra abort lika gärna kan mörda personer i vår sociala gemenskap, eller om man tror att fostret värderar oss ur tillitssynpunkt redan i livmodern. I annat fall skapar dogmen bara förlorare.
Om mina föräldrar inte hade önskat mig tycker jag absolut att de borde ha gjort abort när jag var ett foster. Men när jag väl blivit ett medvetet barn som börjat söka tillit, så blev det också viktigt för mig att få den tilliten, kärleken och rätten till liv. Och det har jag också fått så långt tillbaka i tiden som mitt minne sträcker sig. Mer begär jag sannerligen inte.
Tack för din kommentar Rolf.
Att kunna känna tillit är en viktig del av vad det innebär att vara människa. Ett foster är inte ett barn eller en människa.
Jag tycker synd om djuren och undviker därför att äta kött. För mig har djur rättigheter trots att de inte är människor. Enligt djurskyddslagen får inte djur behandlas hur om helst. Så för mig räcker det inte att avgöra huruvida fostret är en människa eller ej.
Med modern medicin kan foster räddas allt tidigare. Så det är en knivig fråga som inte lär bli enklare med tiden.
Skicka en kommentar