Härryda kommun har inventerat sina cykelbanor och kommit fram till att det finns en felande länk mellan orterna Landvetter (6000 invånare) och Mölnlycke (15 000 invånare).
Vägen mellan orterna löper vackert längs Landvettersjön med berget på andra sidan. Avståndet är perfekt för cykling, knappt sex kilometer eller cirka 20 minuter. Trafikmängden är liten eftersom motorvägen Rv40 går parallellt en bit bort. Landvetter flygplats ligger längre bort och togs inte med i inventeringen.
I inventeringen, som sköttes av konsultbolaget WSP, sägs att vägen trots detta är olämplig för cykling eftersom den är för smal och med för dålig sikt. Hastigheten är skyltad till 70 km/h.
Motorvägen ligger tillräckligt långt bort för att inte höras, men tillräckligt nära för att bli alternativet för snabbare trafik. Järnvägen söder om sjön är enkelspårig och slingrig.
Inventeringen, en så kallad behovsanalys, går inte in på hur man löser problemen, men det är enkelt: sänk hastigheten! Då blir sikten alldeles tillräcklig och bredden tillfredställande. Trafikmängden är bara 3400 fordon per dygn, som en lugn stadsgata. Dessutom finns den parallella motorvägen, Riksväg 40, där man kan köra fort om så önskas.
För att göra vägen säker och trygg för cyklister i alla åldrar krävs mer än en hastighetssänkning, men med enkla medel blir vägen lämplig för vuxna cyklister med körkort.
Det räcker långt att bygga mittrefuger i kurvorna, så att cyklister slipper skrämmas av bilister som gör galna omkörningar. Busshållplatserna kan få så kallade timglas, så att ingen kan passera när bussen står vid hållplatsen. Det gör att bussresenärer kan korsa vägen utan att bli överkörda. Bussresan blir då mycket trevligare, särskilt för barn, folk med nedsatt syn/hörsel/rörlighet, och de med mycket bagage. Timglas signalerar till bilister att här tar vi det lugnt när det behövs, en signal som betyder mycket för cyklister.
Landvettervägen är representativ för en hel massa landsvägar i Sverige. I princip alla gamla vägar som går parallellt med motorvägar och vajervägar skulle kunna åtgärdas på samma sätt. De som vill köra fort får hålla sig till de parallella motorvägarna, eller ta tåget.
Allmänna vägar ska vara öppna för allmänheten
Att bygga riktiga separata cykelbanor gör att fler kan cykla, inte bara vuxna med körkort. Men om man bara bygger cykelbana utan att åtgärda själva vägen så har man kvar problemen med bussresenärer som vill korsa vägen, och att det inte är särskilt trevligt att gå eller cykla intill en trafikerad 70- eller 90-väg.
Ett lite mer principiellt problem med en enögd satsning på cykelbanor är att allmänna vägar faktiskt ska vara öppna för
hela allmänheten, inte bara bilister. Genom att bygga gång- och cykelbanor förvandlas den allmänna vägen till en bilväg, medan cykelbanan i praktiken blir en allmän väg för alla andra: fotgängare, ryttare, mopedister, barnvagnar, hundar, och rullbrädesåkare. Cykelbanor brukar dessutom ha sämre beläggning, sämre snöröjning, sämre framkomlighet och sämre skyltning än allmänna vägar.
Om det redan finns en parallell motorväg tycker jag att den gamla vägen ska vara just allmänn. Man behöver inte bygga en tredje, sämre väg för alla som inte åker bil. Den befintliga allmänna vägen är redan tillräckligt bred för att hundar, mopedister, cyklister och till och med bilister ska kunna samsas, om bara bilisterna kan tänka sig att anpassa hastigheten.
Behovsanalys av tätortssammanbindande cykellänkar i Härryda kommun
Malmö - Lund på cykel: 2-minus-1-vägar framtidens melodi?
En 2-1-väg är en väg med ett körfält för bilar och två för cyklister. Cyklisterna har ett körfält i var riktning, men bilisterna har bara ett, d.v.s. om bilisterna ska köra om eller mötas får det ske på cyklisternas villkor eftersom man då måste bege sig ut på cykelbanan.
Tillägg mars 2013: en uppdaterad version av denna artikel finns nu på Ecoprofile:
Cykling mellan närliggande tätorter. Är cykelbana bästa lösningen? Ecoprofile
