torsdag 21 augusti 2014

Cykelkramare måste tänka på psykologin


Cykling måste vara attraktivt. Foto Jeppe Dyberg Larsen

Ofta när jag pratar om cykelhjälm är det någon som bedyrar att hjälmen inte alls är något hinder för henne eller honom. Även i officiella enkäter är det otänkbart att hjälmsnack skulle hindra någon att cykla, för frågan ställs inte ens.

Men trots att de flesta resor är korta sker bara var tionde resa med cykel i Sverige. Hälften av bilresorna är kortare än fem kilometer och hälften av befolkningen bor inom fem kilometer från jobbet. Det tar 20 minuter på cykel. Valet av färdmedel sker alltså inte enligt rationella kriterier. Hur ska vi då få folk att cykla?

De som jobbar med marknadsföring har länge vetat att människor inte gör rationella val. Det är andra saker som styr. Ekot rapporterar idag att det är stor skillnad mellan vad konsumenter säger och hur de agerar. Forskare menar att om vi vill styra om konsumtionen i hållbar riktning så måste vi tänka psykologiskt. Enligt forskning från Ekonomihögskolan i Lund bör vi argumentera utifrån status och liknande. Ekots inslag handlar inte om transporter utan om vilka varor vi köper, men vi ser samma glapp mellan handling och utfästelser i transporterna som forskare ser hos konsumenter i handeln.

Så väljer vi vad vi köper. Ekot

söndag 27 juli 2014

De flesta åker sällan eller aldrig tåg

När man diskuterar kringtjänster runt tåg som pollettering, cykel på tåg, servering eller liknande så påstås att det inte finns någon marknad för det. Men det handlar mer om kultur, marknadsföring och kvalitet än brist på efterfrågan. Ett bra exempel på det är att danska DSB har lagt ner serveringen på tåg, men har kvar möjligheten att ta med cykel. På SJ är det tvärtom, de flesta IC-tåg och snabbtåg har servering, medan det är förbjudet med cyklar.

På stora linjer som Århus-Köpenhamn med två avgångar i timmen och en restid på tre timmar kan du alltså inte få en kopp kaffe, men du kan ta med cykel. På tåget från Norrköping till Linköping kan du få en varm trerätters måltid med avec serverad vid din plats, men cykel får ej medtagas.

Här är en figur som visar hur ofta folk åker tåg i olika EU-länder. I Sverige svarar 60% att de åker högst en gång om året. Större delen av Sveriges befolkning bor inom fem kilometer från en station. Det finns alltså en stor potential att öka tågresandet, men då tror jag det behövs kringtjänster som pollettering, cykel på tåg och liknande. Men serveringen ombord är bra :)

Källa: Europeans' satisfaction with rail services (PDF)



Svenske Jernbaner: Vi tjener på mad og drikke i toget. Danmarks radio

Danske tog har mest succes. Politiken
For syv år siden tog to millioner passagerer cykel med, mens de seneste tal siger ni millioner årlige rejser med cykel.

Cykel och tåg. Trafikverket (arkiverad sida)

onsdag 21 maj 2014

Malmötrafiken kräver gåhjälm



Malmöpolisen skrev på sin Facebook om vad vi ska göra åt faran med bilister som inte ser var de kör. Jag håller förstås med, men tycker att texten kan bli ännu bättre. Såhär:

GÅHJÄLM

Ikväll blev ännu en fotgängare påkörd av en bil i centrala Malmö.

Fotgängaren var på väg över en gata, på ett övergångsställe.

Ingen av parterna uppträdde vårdslöst, körde fort eller bröt mot några lagar eller regler.

Bilisten blev olyckligtvis bländad av den annars så vackra solnedgången.

Fotgängaren iakttog särskild försiktighet när denne korsade gatan.

Trots båda parters försiktighet blev det ändå blodspillan.

Hade fotgängaren burit hjälm hade det förmodligen undvikits. Så var nu inte fallet.

Lagen om gåhjälm gäller bara barn under 15 år (där det kan bevisas att föräldern har vetskap om att barnet saknar hjälm).

På förekommen anledning vill vi ändå uppmana alla som går att använda hjälm, barn som vuxna. Det sparar liv och förhindrar allvarliga skador.

Ett par av vittnena till dagens olycka var iallafall klara över vad dom skulle göra imorgon - köpa gåhjälm!

Väl mött (med hjälm)!
/Fredrik

A Walking Helmet is a Good Helmet. Copenhagenize

lördag 10 maj 2014

Jag älskar cycle chic!



Vilken bilist skulle preja den här cyklisten? Foto Franz-Michael S. Mellbin

Trafiken ska inte vara en könlös zon. Vi borde bry oss mindre om trafikregler och mer om varandra som de sociala varelser vi är.

Allt som behövs för att cykla är en cykel, och de kläder du redan har i garderoben. Precis som när vi åker bil, buss eller går till fots så klär vi oss efter destinationen, inte färdmedlet.

Den långa versionen av denna text finns här:

Why I Love cycle Chic. Ecoprofile

söndag 4 maj 2014

Cyklister som väljer bort cykelbanan



Kan vi bara kopiera Köpenhamn? Nej. Det vore för enkelt. Foto © Mikael Colville-Andersen/Copenhagenize

Som cykelkramare tycker jag det är viktigt med cykelbanor. Men jag känner mig kluven eftersom många cykelbanor är så dåliga, även nybyggda. Linjeföringen är alldeles för dålig. Asfalten är sällan slät även när den är nylagd. De är för smala och delas med fotgängare. Man måste sakta ner eller stanna där småvägar och utfarter korsar cykelbanan, men där bilister på "bilvägen" självklart bara blåser förbi.

Så det är trevligare att cykla på bilvägen istället. Ett under av smidig linjeföring och slät asfalt. Självklart tillräckligt brett och alla ser sig för helt naturligt innan de korsar eller svänger in på vägen. Wow, det är som första klass!

För de som bygger cykelbanor verkar det som att maskinernas storlek är omvänt relaterad till byggets kvalitet. Du tror väl inte att den där stora gula maskinen kan lägga slät asfalt eller!!

Nästan alla bilister är snälla mot mig, trots att jag cyklar på "deras" väg. Tänk om de som bygger cykelbanorna var lika trevliga. Det vore nåt!

Så här länkar jag till några som tycker som jag. Ibland väljer vi bilvägen för att det funkar bättre att cykla där.

Varför cyklar cyklisterna på vägen istället för på cykelbanan? Cyklistbloggen

Slutar att vara laglydig. Cykelliberalen
Tänk om jag när jag kör bil på en huvudled skulle behöva stanna till vid varje anslutande väg för att jag inte kan vara säker på att bilisten stannar. Det gör jag naturligtvis inte utan litar på att bilisterna följer reglerna.

Den sämsta sorten
Det var ingen biltrafik att tala om och efter en kort stund så insåg jag att cykelbanan, som så ofta, mest var en fara för mig kring korsningarna.

måndag 21 april 2014

Hur betraktas cyklister, och varför?



foto: Olof Blomqvist

Vardagscykling borde inte vara upphetsande. Det borde inte få vanligtvis bildade personer att bluddra osammanhängande på ledarplats i stora dagstidningar. Att folk hetsar upp sig beror delvis på kombinerade gång- och cykelbanor som inte fungerar för de 20-25 km/h som är det rullsnitt för cyklister som uppmätts i flera nordiska städer. Men det måste finns fler orsaker. Att bygga cykelbanor är inte raketvetenskap, det är bara att kopiera det som sedan länge finns i Köpenhamn och Nederländerna.

De brittiska sociologerna David Horton och Rachel Aldred har skrivit om varför folk inte gillar cyklister. Deras argument gäller främst England, där cykling är mer marginaliserat än i Sverige. Bara två procent av resorna i öriket sker med cykel, mot tio procent i Sverige. Men cyklingen i Sverige är koncentrerad till några få städer, så stora delar av Sverige kan sägas likna England på så vis att en stor del av befolkningen ser cyklister som leksakstrafikanter.

Horton menar att cyklister ses som "den andre", och att när miljötänket tilltar så kanske många tänker att de själva kommer bli en såndär cyklist en dag. Det kan vara skrämmande, menar Horton. Aldred menar att cykling är associerat med misslyckande. Cykling ses som något fysiskt krävande som man kanske misslyckas med. Eller så ses det som ett sistahandsalternativ för fattiga, alltså att man är misslyckad som person. Margaret Thatcher lär ha sagt att om man är över 30 år gammal och åker buss så är man misslyckad.

En annan konstig och svårbegriplig syn på cykling är att det är elitistiskt. Hur kan cykeln, det allra billigaste och enklaste fordonet, ses som elitistiskt? Kanske kan det kopplas ihop med Aldreds tankar om misslyckande. Kanske är det bara när man lyckats som person som man kan kosta på sig att vara svettig offentligt (inte för att man svettas mer av cykling än av en promenad, men ändå). Kanske är det bara när man har mycket pengar som man har råd att se fattig ut. Ja det kanske till och med är lite chic för rika personer att leka med fattigdom, ungefär som när den vita medelklassen gillar rappmusik eller jazz.

Jag tror cykelkramare ibland är en del av problemet. De gillar att betrakta cyklister som trädkramare och hälsoknuttar som gärna bär frigolitmössor och gula västar. De bekymrar sig inte över att 95% av resenärerna väljer bort hjälm och väst. Den stora majoriteten tar sig fram kollektivt, med bil eller till fots. De vill inte ha särskilda kläder och behöver inte ett fjärde färdmedel.

Hmm, jag hetsar upp mig nu lite märker jag.

Tidigare inlägg:
Cykling, en attitydfråga
Cykling måste säljas som en produkt

A Stigma too Far? Research looks at how cyclists are perceived in a car-dominated society
The article by Rachel Aldred argues that the label 'cyclist' is part of the problem in itself as men and women as individuals have differing attitudes and requirements. Campaigns have up until now ignored this distinction, which has worked to their disadvantage. The argument even extends to the equipment and clothing worn by cyclists, which may be seen as inappropriate, even off the road. This then reinforces the existing stigmas against cyclists, resulting in the further politicising of the 'cyclist' image.

Fear of Cycling 05 - Making Cycling Strange
Cycling has become strange, and the cyclist has become a stranger. Yet there is an intense ambivalence about the stranger. The stranger's presence suggests the possibility of another way. Against a backdrop of increasingly vocal concerns about climate change and growing unease about 'the car', the cycling stranger embodies the possibility of a different social order.

...

So my argument is not only that a fear of cycling is produced by varied attempts to make cycling safer, but also that a fear of the cyclist is related to people’s anxieties that they, too, might end up taking to cycling, and becoming a ‘cyclist’.

onsdag 16 april 2014

Pedestrian Falls in Europe

After writing Friday's post about pedestrian injuries, I found out that Malcolm wrote about the subject last year for the European Cyclists' Federation. He writes that pedestrian falls are often ignored in The Netherlands and United Kingdom too.

The 2007 edition of the Road Casualties Great Britain report gives data on pedestrian falls for the UK, see pages 77-78. The number of pedestrian falls on streets and roads is three times the number of pedestrians injured in traffic accidents (ie motor vehicle collisions). And the number of pedestrian falls in unspecified places is fully thirteen times, which suggests that some of these actually occurred in streets and roads but weren't recorded as such by the hospital. About half of pedestrians injured in falls were over 70.

So if you just look at traffic accidents, it looks like cyclists suffer quite a lot of injuries. But when you include pedestrian falls as analogous to cyclist falls, you get a very different picture.

The data jungle – understanding casualty statistics. European Cyclists' Federation

Road Casualties Great Britain 2007 (PDF)