Cykelhjälmen - en iskall modeaccessoar

Nu har cykling VERKLIGEN har blivit modernt. Alla pratar om det, även de som inte vet vad de snackar om. Expressen skriver om bloggen Copenhagen Cycle Chic där "säkerheten är nummer ett", tydligen. Eh, jaha. Med det däringa internet är det ganska lätt att ta reda på folks åsikter. På Cycle Chic gillar dom INTE cykelhjälmar eller trygghetsnarkomani, vilket en enkel sökning på "helmet" tydligt visar.

Förhoppningsvis kommer en journalist någon gång ta reda på hur många cyklister det egentligen är som får hjärnskador. För Trafikverket vet inte, Transportstyrelsen inte heller. Där har du ett scoop, väl bekomme!

Cykeln - en het modeaccessoar - Expressen
Copenhagen Cycle Chic är en omåttligt populär cykelblogg – där cyklar och kläder går hand i hand. Modemedvetna Köpenhamnsbor poserar med stilrena cyklar. Världen över syns hippa stadsbor trampa i innerstadstrafiken. Och säkerheten är nummer ett.


Foto Mikael Colville-Andersen, Copenhagen Cycle Chic

Barcelona Bicycle Passengers - Copenhagen Cycle Chic
These are not fetishists who roll about like strutting like peacocks, hoping desperately that you'll notice their carbon fibre wonderbike, fancy 'cycling clothes', shiny helmet and all the other gadgets that a frightfully out-of-date/finger-off-the-pulse bicycle industry wants you to spend money on. These are people who have been given the tool for quicker and more direct A to B transport through their city and who have realised - often sub-consciously - that it is enjoyable.

Beach Culture and 'Tryghed' - Copenhagen Cycle Chic
Some of these insecure cyclists find that a bike helmet offers them a bit of security - and that is their personal choice, which is great. Unfortunately, many of these insecure cyclists wrongly believe that a helmet will actually protect them from death or brain damage, which is a dangerous societal development.

Elin var först med att kommentera Expressens artikel:
speaking of my last post! -PUT THE FUN BETWEEN YOUR LEGS

För mer om hjälmar, se Wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Cykelhjälm

Medvetna beslut bakom Nederländernas cykelsuccé

Den ökade biltrafiken i Nederländerna under efterkrigstiden minskade cyklingen och ökade antalet dödsoffer. Men medborgare och politiker ställde om kursen och nu ökar cyklandet samtidigt som det blir säkrare.

Kombinationsresor med tåg lyfts fram. För att kunna cykla vid ankomsten finns lånecyklar, eller så har man en fällbar cykel med sig på tåget. Utanför rusningstid kan man ta med sig vanliga cyklar på tåget.

Alliansen satsar mer på cykling än Miljöpartiet

Miljöborgarrådet Per Ankersjö, centerpartiet, gillar cykling, men inte hus utan parkeringsplats för bil

Alliansen i Stockholm lovar i sin budget 2012 att satsa en miljard kronor på cykling på sju år. Det blir i genomsnitt 143 miljoner om året och det är mycket -- miljöpartiet lovar bara 100 miljoner om året i sin budget 2011. Det verkar som att det nu finns politisk enighet om att satsa på cykling i Stockholm, och att betala vad det kostar.

Nästa steg är att sluta förbjuda hus utan parkeringsplats för bil, för det gör alliansen fortfarande genom parkeringsnormen. Fyra av fem arbetsresor inom Stockholms stad är kortare än en mil, och där är cykeln ett mycket bra alternativ. Många stockholmare behöver strängt taget inte bil, och kan åka taxi, hyrbil eller bilpoolsbil när det behövs.

Förbudet är dyrt, för enligt markkontorets inventering kostar varje garageplats 200-400 tusen kronor att bygga. Som en fin ny bil. Skulle man ta bort förbudet, vilket jag hoppas att man snart gör, blir det mycket billigare att bygga och det blir troligen färre onödiga p-platser.

Svenska Dagbladet: 1 miljard till cykling i Stockholms budget

Cyklistbloggen: 143 miljoner per år till cykling

Cykelstockholm i siffror 2006 (PDF)

P-normen luckras upp i Stockholms budget för 2011
Om man ber snällt kan man möjligtvis få bygga endast 7 p-platser på tio lägenheter, istället för det vanliga tio för tio.

Miljöpartiets förslag till budget för Stockholms stad 2011 (PDF)
Cykelbanor med mycket trafik behöver breddas. Det avsätts 100 mnkr per år i investeringsbudgeten. En stor cykelparkering vid Stockholms central och cykelparkeringar vid alla T-banestationer ska byggas. Sopning och snöröjning av cykelbanor förbättras.

sv.wikipedia.org/wiki/Parkeringsnorm

Öppen källkod bär Apples framgångar

Såhär snyggt är det med öppen källkod!

Richard Stallman är en kändis inom datavärlden. Han gillar öppen källkod, men inte Apple eller Steve Jobs. Öppen källkod betyder att man har tillgång till ett dataprogram:s DNA och kan ändra programmets funktionssätt. Det är inte bara nördigt utan demokratiskt också. Det ger den enskilde användaren lika mycket makt över apparaterna som storföretagen som säljer dem.

Nu säger Richard Stallman att Apple och dess bortgångne VD Steve Jobs är dumma för att Apples produkter är för slutna. Har man skrivit ett program till iPad, iPhone eller iPod så får man inte sprida det till andra utan Apples godkännande. Apple menar att det behövs för kvalitetssäkringen, men Richard Stallman gillar det inte.

Det många missar här är att grundfunktionerna som bär upp Apples produkter är just öppen källkod och att Richard Stallman förmodligen har skrivit lite på dem. Apples webbläsare och operativsystet Darwin är öppna precis som Linux och GNU. Google har samma modell och har släppt sitt operativsystem Android för mobiltelefoner fritt som öppen källkod.

Annan kritik mot Apple gäller kopieringsskyddet som tidigare fanns i musiken man köper på iTunes. Men nu har det tagits bort så man kan kopiera den köpta musiken som man själv finner bäst. Kopieringsskyddet finns dock kvar om man köper film och tv-avsnitt på iTunes.

Det allra häftigaste med hela rättighetsdiskussionen är att Apples produkter är så snygga och glansiga att de flesta inte tänker på att de grundar sig på jobb som görs av skäggiga hippies i data-demokratins namn. En skäggig hippie-dator kan ju inte vara så blänkande snygg! Men jo, det kan den!

Richard Stallman's dissenting view on Steve Jobs - Los Angeles Times

Intryck från Velomobilcenter

Velomobilen Mango Sport

Efter några velomobiltrådar på Ecoprofile blev jag nyfiken så jag åkte till Velomobilcenter.dk utanför Köpenhamn, som öppnade i september. Där fanns två velomobiler till utprovning, en WAW och en Mango Red Edition. I framtiden ska det finnas flera modeller att testa.

Jag och Yoann på Velomobilcenter gjorde en kort landsvägsrunda i 50 km/h med dem. Jag provade också en Leitra på parkeringen. Leitra ingår inte i Velomobilcenters sortiment men eftersom de delar lokaler med Leitras fabrik så fanns några att trampa omkring i.


En avklädd Leitra med barnstol

Det trevligaste intrycket fick jag av Leitran för den gick mjukast och tystast, var lättast att komma i och ur och var smidigast eftersom den hade minsta svängradien. Vad som är bäst är mycket en smaksak. En velomobil kan lätt ledas genom att man lyfter bakdelen, så svängradien är inte avgörande för exempelvis parkering i trånga utrymmen. Att Leitran är lättare att komma i innebär också lite högre luftmotstånd.

I Mangon och i synnerhet WAW:en sitter man betydligt lägre och i den senare är det till och med trångt för fötterna (jag har storlek 43). På de två provturerna blåste det ordentligt, 10 sekundmeter. Det är såklart inga stora problem med luftmotståndet, men jag tyckte styrningen var lite väl känslig i hög fart (50 km/h) och blåst. Förmodligen vänjer man sig vid styrningen. Jag har fortfarande inte kört två mil i velomobil.

Då det är svårt att peka med armen när man sitter i en velomobil, är många av dem utrustade med blinkers och speglar.

En annan sak som slog mig var att jag inte fick någon fartkänsla förrän det gick riktigt fort, över 50 km/h. Mellan 10 och 30 km/h fick jag titta på hastighetsmätaren för att få reda på om det gick fort eller långsamt. Det säger en del om min brist på erfarenhet i velomobiler, men också om bullret från kedjan som ju inte påverkas av hastigheten i en växlad cykel.

Vägbullret från hjulen var inte så högt som jag hade föreställt mig, däremot väsnades kedjan väldigt påtagligt. Hela velomobilen är som en resonansburk och man sitter med huvudet nära bakhjulet där kedjan går runt dreven. När man slutar trampa hör man istället frihjulet ljudligt. Kanske skulle bullret minska om man bytte till remdrift. Remmar är svåra att justera längden på, men man skulle kunna ha en kortare kedja fram som sen driver en rem på bakhjulet.

På de snabba turerna körde vi utan tak eller vindruta. Det blev väldigt blåsigt, och när det är kallt vill man nog ha en vindruta. Det finns till WAW:en och till Mangon arbetas på en lösning. Leitran har en vindruta inbyggd.


Sätet i Mangon kan fällas upp och då kommer man åt lastutrymmet bakom och vid sidan av stolen. Min iPod Touch (som en mobiltelefon) ligger i botten som en storleksjämförelse.

Alla tre velomobilerna har ganska generöst med lastutrymme bakom stolen och på sidorna. Ungefär två papperskassar med mat får plats. Till Leitran finns en barnstol.

Jag frågade Yoann på Velomobilcenter om stöldskydd. Velomobiler är dyra, 50 000 kr, men Yoann tycker inte de är så stöldbegärliga eftersom de är sällsynta och svåra att sälja vidare. Lägger man ut ett meddelande på ett velomobilforum så får man snart tillbaka sin stulna velomobil. De säljer även en ljusgenomsläppligt skynke som minskar glansen och gör den mindre iögonfallande. Sen finns också stöldskydd med GPS och alarm baserat på vibrationsdetektor.

Det höga priset skulle kunna minskas en del genom att tillverka skalet på ett billigare sätt, vilket man gör på vissa kajaker. En sån velomobil tillverkas i Australien av Rotovelo. Men för att det lägre priset ska få genomslag utanför Australien måste man göra stora beställningar för att inte transportpriset ska äta upp kostnadsbesparingen.

Ibland sägs att velomobiler inte passar korta eller långa människor, men Yoann säger att några av dem som bygger velomobiler själva är två meter långa holländare. Yoann menar att det är viktigt med en utprovning där proffs finns med och kan göra de justeringar som behövs. Det är en del av Velomobilcenters affärsidé.

Mitt sammantagna intryck är att velomobiler är lika snabba som i reklamen. Man kommer lätt upp i 30-40 km/h. Nerför kommer man upp i 50. De är klumpigare än en cykel, men ändå mycket smidigare än en bil. De utmanar ens syn på vad ett fordon är.

Inflation i förbud för unga

Även ungdomar vill njuta av livet ibland. Foto Olof Blomqvist

I bloggen Malmö-Lund Cycle Chic framhålls att äldre barn har färre cyklar. Över 95% av barnen 10-12 år har en cykel, men det sjunker med fler än tio procentenheter till åldern 16-18. Varför det? Kanske för att cykling inte är coolt. Och visst är det lite töntigt med hjälm och reflexväst, som man förväntas ha numera. Ingen som åker kollektivt eller med bil har hjälmar och västar, kan det bero på att trafikanterna tycker dessa plagg är lite löjliga?



Ungdomar anses ha sex på fel sätt också. En hel debattartikel i DN viks åt denna kritik. Jag är inte sexexpert men jag kan tänka mig att ungdomar tycker det är lite väl mycket pekpinnar. Det tycker jag själv i alla fall. Barn och ungdomar får inte leka på gatan, får inte köra bil, inte dricka alkohol, har sex på fel sätt, måste ha töntiga kläder på sig när de cyklar, etc. Inget av det här gäller vuxna, och jag tycker man borde fundera lite mer på varför det är så. Många människors liv och hälsa offras ju för friheten att dricka alkohol och köra bil (men inte samtidigt).





Man kan inte skydda sig mot alla faror och det gäller även barn. Om man inte cyklar så slipper man cykelskador, men å andra sidan dör man i förtid ändå -- cyklister lever längre.

Om man har lite färre pekpinnar och förbud så kanske ungdomarna får lite mer respekt för dem. Avskaffa cykelhjälmslagen!

Malmö Lund Cycle Chic: Where the kids lose their bike

SCB: Barns egna saker

DN: ”Unga använder kondom endast vid 3 av 10 samlag”

sv.wikipedia.org/wiki/Cykelhjälm#Emot