What Are Little Girls Made Of?
Jag älskar Star Trek. Det har gjorts över 700 tv-avsnitt och handlingen brukar vara såhär:
Besättningen kommer till en planet där människorna talar engelska och beter sig konstigt. Det visar sig att människorna styrs av en superdator som är tretusen år gammal, men som har börjat krångla. En fantastiskt vacker kvinna med nästan inga kläder visar kaptenen (styrman i de senare serierna) var datorn finns. Kaptenen tar sig förbi ett monster och oskadliggör datorn och människorna upptäcker då att de har känslor. Den fantastiskt vackra kvinnan frågar kaptenen "Vad är detta du kallar kärlek?" och kaptenen visar henne det.
Kör hit. Kör dit. Gör si. Gör så.
Verkligheten på planeten jorden är förstås en annan. Här är det trafikljusen som har tagit över och talar om för oss vad vi ska göra. Om vi får grönt ljus så kan vi köra på en mjuk trafikant utan att skämmas. "Jag hade ju grönt!"
Systemet tar sig an groteska proportioner utan att någon anmärker på det.
Vi lär barnen att hålla sig inomhus och spela dataspel, för det är för farligt att leka på gatan med kompisarna. Inte innan de lärt sig foga sig för trafikreglerna i alla fall.
Egentligen är trafiksignaler inte alltid dåliga. Inom flyg- och tågtrafiken till exempel. När ett flygplan ska starta får det alltid rullbanan helt för sig självt. De andra planen får stå i kö och vänta. Det gör att planet inte krockar med något annat, för det finns ju inga andra plan att krocka med! Först när planet är uppe i luften släpps nästa plan fram.
Likadant är det i tågtrafiken. Järnvägen är uppdelad i blocksträckor och varje blocksträcka tar ett och endast ett tåg. Det gör att tågen inte kan krocka med andra tåg.
Men signalerna i vägtrafiken är bara trams. Där är inte tanken att det ska bli säkert. Tvärtom försöker man pressa in så många bilar som möjligt genom att låta dem gå i konvojer med grön våg. Mjuka trafikanter som försöker ta ögonkontakt och anpassa sig till trafiken har ingen chans mot horden av plåtmonster och deras beskyddare, trafikljusen.
Yimby GBG: Shared Space
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar